Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens serier

Efter alla andra kunde jag se klart den senaste säsongen av White Lotus.
Första säsongen var toppen, andra säsongen inte lika bra, den här var bättre än andra säsongen men inte lika bra som första. Typ. 

Trots det uppenbara problemet med fortsättningar på framgångsrika serier så började jag nu titta på sista säsongen av Handmaids tale.
Den höll bättre i säsong två, men tappade rejält med fart redan tredje säsongen. När den sedan gått från samhällskritisk dystopi till actionserie med ett pärlband av snabba vändningar i ploten störtdyker den i intresse.
Dessutom blir upprepningen av scener lite tjatig. Antalet mörka kvällar i ett hus där män i vita skjortor filmas snett uppifrån är oändliga. Eller bilder på kvinnliga karaktärer som blinkar stressat och spänner munnen till ett hårt streck. 

Jag försöker också se tredje säsongen av Yellowjackets.
Grymt bra första säsongen, lite väl skruvad andra säsongen och lite tråkig tredje säsongen.

Men tittar jag på alla dessa? Så klart. Fast jag kan verkligen inte förklara varför.
Det jag vet är att om Last of us och Stranger things är lika tråkiga i andra respektive femte säsongen så tappar jag tron på tv som hushållsgud. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.