Dagens kroppar

Om vi börjar med min kropp så var den inte så särskilt snäll eller välfungerande denna morgon. En av fördelarna med att vara i klimakteriet är att mensen kommer sällan, därmed är det allt mer sällan jag får endometrios-episoder. Imorse var det dags för en åktur. Smärtan kom mycket snabbare än någon gång tidigare, så jag var inte helt beredd. Den var också mycket mer intensiv, så pass att jag höll på att kräkas av den. Efter värktablett och 40 minuters tandgnisslan och kallsvett klingade det av.

Kollegan undrade varför jag åkte till jobbet, jag svarade att när smärtan klingar av så försvinner den ju och det är som att inget hänt. Det är ju otroligt sjukt. Att känna som att man håller på att slitas itu och sedan; inget. När jag var på väg hem kom smärtan tillbaka lite och en svag värk har legat i hela kvällen, det är inte heller som det brukar vara.

Polarns arm bråkar med henne. Hon är rätt nöjd med sitt gips, men mindre nöjd med att det gör ont lite titt som tätt och det är väl en adekvat reaktion. 

Kroppar får oss också att reagera på nätet, som hur framförallt kvinnliga kroppar framställs på sociala medier. På Aftonbladet försökte skribenten Irena Pozar lyfta den viktiga frågan och problematisera kring ämnet. Då väljer Aftonbladet att samma dag lägga ut en artikel om en kändis som rasat i vikt. Den råkar i mitt flöde lite olyckligt placera sig precis ovanför Pozars krönika, där ett företags fokus på smalhet kritiseras, och en intervju om hur sociala medier påverkat en ung kvinna negativ.

Kändisen visas så klart upp som lycklig och stark, det vill säga något positivt, medan krönikören kritiserar ett klädföretag för att de gör fel som bara visar upp smala kvinnor, alltså framställer smalt som det enda rätta. Kritiken, som är relevant, lyfts alltå i samma tidning som ständigt har fokus på att smalt är bäst.

Den förvirringen har vi kvinnor levt länge med, men det gör fortfarande ont.