Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens klick

Jag och mammakompisen skulle boka resa idag. Så många klick, så många val, så många uppgifter. Det tog en halv evighet att leta fram vad vi ville ha och behövde och ännu längre att tacka nej till allt extra de ville lägga på. Hur kan varenda liten grej kosta extra? 
Vill du välja plats på planet? Extra.
Vill du ha en resväska eller handbagage? Extra.
Vill du få sms med information? Extra.
Snart ingår väl inte resan i själva kostnaden. 

Självklart blev det strul och vi hann inte riktigt i hamn, men vi vet i alla fall när vi vill åka och var vi vill bo, det är ju ändå ett steg i rätt riktning.
Det är ett under att någon orkar resa någonstans alls nu för tiden. Med alla olika sidor med olika uppgifter där man måste ange information efter information där något alltid blir fel. Sidor som inte laddas, sidor där tiden går ut, sidor som försvinner när man går in på en annan sida. 
Fast vi ser ljuset.

Jag tror också att jag ser ljuset i sjukdomstunneln för idag var halsen mindre svullen. Om det kändes som en golfboll i halsen i fredags, så kändes det som en vindruva framåt kvällen idag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.