Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens symtom

Jag har i några dagar trott att jag är på väg att bli rejält sjuk. Jag har sovit uselt för att jag har haft ruskigt obehagliga mardrömmar, magen har varit ur balans, jag har till och från mått så illa att jag nästan behövt kräkas, jag har haft så svårt att fokusera att jag tappat ord, jag har varit törstig som aldrig förr, jag har märkt av min tinnitus mer och jag har haft en diffus huvudvärk.
Idag kom mensen, det var 3, 5 månader sedan sist. 
När den behagar dyka upp föregås den numer av ungefär en vecka av domedagskänsla, inte mensvärk och svullnad som tidigare, för det kom nu som först. 

Eftersom jag pratar med andra kvinnor i min ålder har jag förstått att det inte alls är ovanligt att må som att man dragit på sig en dödlig sjukdom när kroppen ska försöka dra igång maskineriet under klimakteriet. Men hur ska man annars veta det?
Så här beskrivs klimakteriesymtom på 1177:

Mardrömmar, kraftigt illamående, yrsel, kognitiv påverkan, ledbesvär, huvudvärk, magbesvär, eller allt annat hormoner i arbete ställer till med då?
Eller att mensen, som har följt ett mönster i symtom som skulle göra Skalman avundsjuk, plötsligt ger helt andra symtom? Det informerar inte vården om, utan det får man veta av vänner och genom att läsa på mindre pålitliga sidor på nätet. 
När ska vi komma längre? 
Frågar hon som har snabba ändringar i humöret och känner sig nedstämd och mår dåligt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...