Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens symtom

Jag har i några dagar trott att jag är på väg att bli rejält sjuk. Jag har sovit uselt för att jag har haft ruskigt obehagliga mardrömmar, magen har varit ur balans, jag har till och från mått så illa att jag nästan behövt kräkas, jag har haft så svårt att fokusera att jag tappat ord, jag har varit törstig som aldrig förr, jag har märkt av min tinnitus mer och jag har haft en diffus huvudvärk.
Idag kom mensen, det var 3, 5 månader sedan sist. 
När den behagar dyka upp föregås den numer av ungefär en vecka av domedagskänsla, inte mensvärk och svullnad som tidigare, för det kom nu som först. 

Eftersom jag pratar med andra kvinnor i min ålder har jag förstått att det inte alls är ovanligt att må som att man dragit på sig en dödlig sjukdom när kroppen ska försöka dra igång maskineriet under klimakteriet. Men hur ska man annars veta det?
Så här beskrivs klimakteriesymtom på 1177:

Mardrömmar, kraftigt illamående, yrsel, kognitiv påverkan, ledbesvär, huvudvärk, magbesvär, eller allt annat hormoner i arbete ställer till med då?
Eller att mensen, som har följt ett mönster i symtom som skulle göra Skalman avundsjuk, plötsligt ger helt andra symtom? Det informerar inte vården om, utan det får man veta av vänner och genom att läsa på mindre pålitliga sidor på nätet. 
När ska vi komma längre? 
Frågar hon som har snabba ändringar i humöret och känner sig nedstämd och mår dåligt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.