Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens vår

Det kändes mer som vår när jag var inomhus än utomhus, så därför höll jag mig mest inomhus. Jag ägnade hela dagen åt städning, riktig STORstädning. 
Vi pratar om att städa allt från ovanpå garderober till bakom element. Lyft ut mattan och skakat den, tvättat fönster, rengjort taklampor, dammsugit, torkat golv, dammat möbler och tvättat fyra maskiner tvätt. Jag har krupit, krälat, sträckt och böjt mig från 9 till 17. Jag var ute i kylan och blåsten för att gå med återvinningen och för att storhandla, men det förstörde hela känslan av vår så jag höll mig inne efter det. 

Det kan hända att jag pajade ryggen med det här men det vet jag först imorgon antar jag. En god natts sömn kommer antingen få ryggen att låsa sig helt eller få den att slappna av, för så funkar sömn på kroppen från medelåldern. 

För att jag jobbat så hårt belönade jag mig med att hyra film och spendera kvällen i soffan. Jag såg Heretic:
Hugh Grant spelar en obehaglig man som öppnar dörren för två missionärer. Inte helt olik den roll Hugh Grant brukar typecastas till; en charmig och lite virrig man med hans vanliga gester och minspel, men med en intressantare vinkling. 
Inte världens bästa film men ett okej tidsfördriv och bättre användning av Hugh-karaktären. 

Började också titta på Holland med Nicole Kidman.
Men på tal om samma gester och minspel så klarar jag inte riktigt av att se filmer med Nicole Kidman längre, just för att hon nu mer har ett och samma minspel i alla filmer; uppspärrade ögon, halvöppen mun och ständiga suckar. Fast här blir det inte samma typ av karaktär i alla filmer, utan samma brist på att förmedla någon slags karaktär. Jag såg inte klart filmen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.