Medan jag tröstade Pyret som hade svårt att somna igår så kom Polarn och var ledsen för att hennes hamster betedde sig konstigt. Om hamstern varit en människa hade jag sagt att den fått en stroke, men jag vet inte om hamstrar kan få det. Vi satt en lång stund och klappade den vingliga och trötta hamstern innan vi fick bädda in den varmt och skyddat och se hur den skulle klara natten.
Jag bävade morgonen och mina misstankar om att det inte skulle gått bra besannades. Hamstern låg fridfullt hoprullad och hade somnat in. Polarn var djupt sorgsen men samtidigt tacksam över året med en egen bästa kompis.
Med två dagar av ledsna arvsmassor känner jag mig totalt otillräcklig. Framförallt för att det är helt omöjligt att trösta dem båda två på det sätt de var och en önskar. Om man bara kunde klona sig för en stund.
Nu känner jag att det får vara nog med sorg och elände för ett tag.
Kommentarer