Det var dags att avhysa lite saker från förrådet, så jag skapade några annonser på Blocket.
Jag har hjälpt Arvsmassorna med några annonser och då har det gått över förväntan. Eller, i alla fall bättre än när jag försökte kränga lite grejer efter bebistiden. Då var det ju på gränsen till att jag fick ett nervsammanbrott. Jag minns snubben som ville att jag skulle skicka en bilstol med taxibud. Eller tjejen som blev arg för att jag inte ville byta min barnvagn mot en sulky, fast jag skrev att jag sålde för att jag behövde en syskonvagn. Jag blev så less på allt strul att jag vägrade sälja grejer under flera år.
Jag blir liksom häpen över vilket laglöst land det är. Artighetsfraser är som bortblåsta, som när jag hjälpte Pyret sälja en grej och fick ett meddelande där det bara stod "500", alltså ett lägre pris än vad vi begärt. Inget "Hej!", inget "skulle du kunna tänka dig..?" Bara "500". Jag svarade inte ens.
Idag var det folk som bara kunde hämta dagtid, folk som frågar om var de kan hämta sen slutar höra av sig, folk som frågar var varan finns och sen svarar att det är för långt bort fast platsen är angiven i annonsen, folk som säger att de ska hämta vid en tid och sen dyker upp senare utan att meddela någon försening och självklart de som prutar. Blodtrycket stiger.
Jag skulle önska att det fanns någon slags riktlinje om hur man ska agera som säljare.
Om någon frågar på en vara och sen inte hör av sig på 5 timmar, kan man släppa till nästa då?
Om någon hör av sig men inte kan hämta på ett par dagar och sen hör av någon annan av sig och kan hämta direkt, vad gör man då?
Kan man strunta i att sälja för att någon är otrevlig?
Samtidigt är det skönt att bli av med prylar, så man får väl stå ut med det ökade blodtrycket. Är det vad Blocket egentligen står för: Blodtrycket?
Kommentarer