Tillsammans med Cous-cous aka Morsin (Mors kusin=morsin) åkte vi in till huvudstaden för att besöka Kungliga Operan.
Platser liiite högre upp denna gång för att tillsammans med Arvsmassorna se baletten Askungen.
Jag var lite orolig för att de inte skulle uppskatta vår julklapp men de drogs med i upplevelsen. Det är ju inte konstigt egentligen med de lokalerna, musiken och i detta fall kostymer av Christian Lacroix. Pampigt, storslaget och elegant skulle man väl kunna sammanfatta det.
Det som förvånade mig mest var att de drogs med i att tolka berättelsen trots att de blev lite bestörta över att ingen skulle prata eller sjunga och trodde att de inte skulle hänga med i handlingen då. Men det gjorde man. Det gjorde också att det blev mer att prata om i pausen och efteråt, eftersom att vi alla uppfattat olika saker. Jag tyckte som vanligt att scenografin är så himla spännande, hur de med små medel förändrar stämningen och berättelsen. Jag måste gå på en sån där guidad visning som de har ibland, för jag måste få se hur de där scenen är uppbyggd.
Nu kan vi bocka av att ha sett en balettföreställning också. Denna gång med några extra poäng för att ha gett Arvsmassorna en kulturell upplevelse med viss dignitet.
Kommentarer