Kanske var det att Pyret efter år av tjatande fick sociala medier, som gjorde att jag såg på dem med andra ögon.
Ett litet liv av Hanya Yanagihara, på 732 sidor. Ett annat sätt att få en inblick i andras liv, skulle man kunna säga.
Nu används mobilen för att svara på meddelanden, leta upp aktiviteter för rastlösa arvsmassor, spela upp yogapass på Youtube, läsa nyheter, kolla väder och hänga här. Jag har gått in på Instagram ett par gånger för att ta screenshots på mina favoritträningspass och en gång hämtat information på Facebook, annars inte.
Kanske var det något med helgerna och känslan av utanförskap.
Kanske var det en del i någon medelålderskris och behov av nytt fokus.
Kanske var det lite av varje som fick mig att sluta gå in på sociala medier.
Jag har valt att lägga tiden på att virka, sticka och läsa istället. Eftersom jag nu börjat på den här tegelstenen behöver jag också mer tid till böcker.
Och mer tid har jag verkligen fått.
Det får en ju att tänka lite på tid och hur vi använder den, men också på hur vi kommunicerar, vad vi förmedlar och vad tar in för intryck. Hur kommer tillvaron vara utan algoritmer som vill styra vad jag börjar tänka på?
Kommentarer