Modellagenturen skrev och informerade att en kund ville ha nya kort, i en viss stil, på Polarn. Den som bokar bad oss att ta kort på Polarn idag.
My precious.
Vad kul att vår steamer är nästa pryl att ge upp här hemma. En steamer som inte blir mer än fisljummen och knappt avger ånga är inte till mycket nytta.
Ja, absolut, jag skulle kunna släpa fram strykbräda och strykjärn, men jag har liksom vant mig vid den eleganta lösningen att bara hänga upp kläderna på en galge, plugga i steamern och svepa lite för en slät och krispig finish. Allt som kräver att öppna städskåpet är blodtryckshöjande, att dessutom bråka med strykbräda och råka stryka något fint veck som inte går bort, nej tack.
Nöden har ingen lag (förutom lagen om nödvärn) så jag kollade upp möjligheten att köpa en ny steamer på vägen hem. Men de var slut.
Vilken tur då att nöden har en moder! För jag beklagade mig för min moder under middagen och då, helt osannolikt, hade hon en steamer hon inte använde.
My precious.Kläder blev avskrynkligfierade, det är nu ett ord, kort tagna och skickade. Om agenturen blir nöjd med hobbyfotografen kvarstår att se, men de kan inte klaga på skrynkliga kläder. Och jag har en älskad steamer igen. Hashtag: guldkant i tillvaron när man är medelålders.
Kommentarer