Efter många stunder på golvet med avancerad kattpedagogik har poletten plötsligt trillat ner:
Och ner trillade även maten.
Han satt länge framför den blå, enkla matlabyrinten och stirrade envist ut i tomma intet när jag idag lika envist insisterade på att bara fylla på den svåra. Jag tänkte att nu har ändå lärt sig principen att krafsa fram maten i den blå, så himla stort steg kan det väl då inte vara att lära sig den andra. Fast även om han är väldigt söt så är han kanske inte den klipskaste katt jag haft.
Men jag satte mig där igen, för tionde gången, lockade, pekade och såg till att en bit ramlade ner varje gång han rörde vid maten. Sen var det som att en lampa tändes och han fattade. Nu har han gått dit hela kvällen.
Jag tror att det är bra för alla djur att jobba lite för att få tag i maten, men kanske att det är extra bra för honom att behöva peta ut maten lite i taget istället för att få den upphälld i en skål. Allt som aktiverar hans tankeverksamhet är nog att räkna som en god gärning.
Lillfjant då? Äsch, hon listade ut den där på nolltid när hon fick den, hon är liksom hjärnan i det där teamet.
Kommentarer