Första arbetsveckan efter ledigheten avklarad. Eller genomförd, eller avslutad, eller vad man nu ska kalla det. Som lunchdiskussionen om huruvida ett hus brinner upp eller brinner ner egentligen.
Det har varit segt att komma upp på morgonen, det har varit segt att promenera till och från jobbet och det har varit segt att komma ihåg rutiner. Veckan har varit som att simma uppströms i sirap, minus sockret eftersom Polarn önskade att jag åt mindre sötsaker. Barn begär så mycket av en, hur ska man orka.
Fast orkar gör jag ju inte. Nu har jag fått någon mer värk i käkarna, nu på båda sidor, och den strålar upp mot huvudet, så därför känner jag mig lite yr och lite seg mest hela tiden. Kan inte det här klimakteriet vara över någon gång, för jag orkar inte vara så här trött, man blir ju helt utmattad.
Nu är det i alla fall helg, med tid för återhämtning och vila, vilket det kan behövas efter en sådan här vecka. Det var mycket som var trevligt, roligt, givande och intressant på jobbet, jag tycker väldigt mycket om mitt jobb, men jag blir ju trött likaväl. Så alla härliga kollegor till trots så loggar jag ut och hoppas att helgen kommer kännas riktigt lång.
Jag skulle egentligen behöva en sådan ring för alla fucks jag inte have to give.
Kommentarer