Utomhus

Jag har inte rört mig många millimeter denna vecka eftersom jag har haft en mancold. Även om den accelererande och la till en intressant hosta så kände jag att det var dags att röra lite på mig, för annars pajar ju ryggen. Det var ryggen vänlig nog att påminna mig om. 

Intressant att komma till en ålder där allt sker i kedjereaktioner. Om du blir sjuk och måste vara stilla, då pajar en del av kroppen. Det gör att du rör dig annorlunda, vilket pajar en annan del av kroppen. Det innebär förändrat tränings-, mat- och sovschema, vilket gör dig mer känslig för nya virusinfektioner, som gör dig mer inaktiv. Man är inte mer än ett plockepinn liksom.

Vi gav oss i alla fall ut på en långpromenad.

Vi hittade djur.

Det finns någon lag på att stanna upp och klappa alla katter man stöter på, den tillämpas även under löparturer. Jag har inte hittat den faktiska lagtexten, kan ligga under FNs protokoll för mänskliga rättigheter också om jag tänker efter. Oavsett; Se katt, klappa katt. Om katten inte vill ska du ägna löjligt mycket tid och energi till att försöka locka till dig katten. Var laglydig liksom.

Viktigt att påtala att denna lag även tillämpas på egna katter; Se katt, klappa katt, även när det innebär att man inte kan förflytta sig från soffan på grund av katt i knät eller liknande. 

Vi hittade stenar.

Nu börjar även naturen se konstgjord ut.

Och Polarn hittade en fästing.

Den var lite svår att få bort där den satt i örat, så vi fick kämpa att få bort käftarna. Hon är fasiken en jäkla fästingmagnet, behöver bara gå förbi ett grässtrå så kommer hon hem med en fästing någonstans. Vaccinationskostnaden känns motiverad.

Jag blev irriterande trött och slut av den lilla promenaden, men man måste ju börja någonstans. Vad är bättre att använda sin lediga tid till än att jobba för att kunna jobba på måndag. Det är ju vad man vill ha all ledig tid till.