"Det går fort i hockey", brukar man säga. Det går också fort i barns utveckling. Från ingenstans så är det plötsligt Pyret som springer flera meter framför mig och Polarn när vi löptränar tillsammans. Det är hon som vill göra kadensövningar och intervaller. Vem hade anat det?
Efter dagens träning bjöd Polarn på efterrätt:
Hon hade gjort någon slags egen chokladglass (vispad grädde blandad med kakao och vaniljsocker) som hon varvat med mangoglass. Beviset var tyvärr uppätet. Till det en glassdoppad jordgubb med en slags saftsås och en citronshot. Det är inte meningen att bli förvånad, för man ska ha tillit och tilltro till sina barn och så vidare, men det var oväntat gott. Hur lyckas de små liven?
Jag kan inte låta bli att fortsätta bli överraskad när de växer och utvecklas, det känns orimligt att de inte är mina bebisar längre.
Kommentarer