Jag tänkte imorse att jag önskade att jag kunde börja varje dag med att springa, styrketräna, stretcha, duscha och sedan sätta mig med en stor och lång frukost. Det gör mig ju så himla nöjd, jag får en helt annan energi. Men sedan slog det mig att det kanske inte skulle ge samma kick om jag kunde göra det varje dag. Kanske är det för att det bara är en gång i veckan, när jag också är ledig, som det känns extra najs. Ingen stress över att klämma in träningen innan något annat, lika lite stress över hur lång tid duschen tar, eller frukosten. Det är väl det som gör helgträningen extra härlig och ger illusionen av att vara något att sträva efter.
Nä, morgonpassen får fortsätta höra helg eller ledighet till, för att förstärka känslan av just ledighet.
Andra problem jag klurat på är hur jag ska hjälpa Ännumindrefjant. Han får snart inte plats att sova i knät längre.
Kommentarer