Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens

Frukostöverraskning:
Polarn och hennes kompis gjorde amerikanska pannkakor och serverade mig en specialare. 

Önskemål:
Polarn har fått biocheckar och har haft som önskemål att få ha en ensamdag med mig för att gå och se IF: låtsaskompisar
Det var inte direkt rusning till biografen.
Det kom två familjer precis innan filmen drog igång. 
Fin liten rulle var det, både charmig och rörande, jag rekommenderar en titt.

Trasiga:
Min ganska nya ring.
Raden av prylar som pajar tar liksom aldrig slut.
Pyrets lampa som har fjärrkontroll och en massa olika färger, bestämde sig för att fastna i blinkande läge. Batteribyte och annan sockel hjälpte inte. Hennes ledstrip var också trasig. Robotdammsugaren lever på sista andetaget och tv:n är nog bara en tidsfråga innan den börjar strula. Till och med hyllplanen i linneskåpet jävlas.
Haveribonanzan för oss till dagens...

Tolkning:
Diskmaskinen. Är det löst än? frågar kollegan regelbundet. Dels för att hon en tid oroat sig för min belastning, dels för att hon avskyr att diska och hävdar att hon skulle gå under utan diskmaskin. Då har hon inte barn än. 
Svar: nej. 
Den som skulle avlasta mig med problemlösningen kring detta lämnade ju inte rätt uppgifter till teknikern, så diskmaskinen blev ju inte lagad. När serviceföretag fick den information jag tyckte skulle lämnas blev svaret:
Det tolkar den som ska avlasta mig, som inte är diskmaskinsreparatör, som att jag inte gjort rent maskinen ordentligt och att maskinens diskarm bara behöver diskas. 
Ingen ny felsökning är bokad visar det sig. En månad efter att jag skulle avlastas står jag fortfarande och handdiskar, men det är väl en tolkningsfråga.

Glädje:
3 Vänner levererar som vanligt. Chokladtryffel var gudomlig.

Överraskning:
Polarn och jag köpte med oss en present till Pyret, från biografen.
Popcornbägare i metall och drickmugg i plast, med Taylor Swift på. Hon blev så lycklig. 

Dagen har nått sitt slut, nu ska klimakterietanten med eskalerande pollenbesvär, bombastiska pms-symtom och comeback av yrsel försöka få sin dygnsvila. Räknar inte med några spektakulära resultat. Kommer nog mest lyssna på alla mindre intelligenta samtal från berusade och högljudda människor som passerar utanför sovrumsfönstret. 
Hittills har följande avhandlats:
-Avstånd till hem VS krog utifrån hur kissnödig man är.
-Vem som borde hålla käften.
-Vem som är så jävla söt.
-Mindre lyckade försök att sjunga.

Jag har i alla fall sällskap i natten.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.