Fortsätt till huvudinnehåll

Troget sällskap

Jag vaknade strax efter midnatt, jag drömde att Pyret var bredvid mig och sa: "Åh nej, nu kommer det*!", (*som i en kräkning). Det tog en stund innan jag kom på att Pyret inte ens var hemma, det tog ytterligare en stund innan jag började känna mig olustig.
Utan att gå in på detaljer så kan jag väl säga att jag sedan spenderade ungefär 3 kallsvettiga timmar på toaletten, men jag slapp just kräkas. Man får vara tacksam för det lilla, som man säger.

Eftersom jag behövde vara nära en toalett, och var tömd, eller under arbete på att tömmas, på energi eller muskelstyrka, så parkerade jag mig på toalettgolvet och satt där och sov mellan vågorna. Gammelkatt insåg att hon kunde få gosa utan att Lillfjant la sig i, så hon gjorde mig sällskap.
Lillfjant låg i sängen och väntade, men dit återvände jag inte förrän efter klockan 3 någon gång.

Inte kunde jag ta någon nämnvärd sovmorgon heller, eftersom Pyret sov borta och hade sagt att hon skulle höra av sig när hon önskade återvända. Kanske efter frukost, kanske senare. Jag var lite trött och sliten, kan man säga, det var Gammelkatt också.
När Pyret väl hörde av sig ville hon bli hämtad efter lunch. Jag hade kunnat ta sovmorgon alltså. Med darriga ben begav jag mig, och försökte få Pyret att möta mig halvvägs, men hon fintade mig och jag fick gå 4 kilometer enkel väg, ända till dörren.
Det som inte dödar en, härdar en. 

Ikväll sover jag gott. Hoppas jag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...