Fortsätt till huvudinnehåll

Besvikelsen och räddningen

Förväntningar kan göra saker helt underbara, eller förstöra allt. Särskilt om man är 9 år och jättebra på att göra storslagna planer för en hel dag utan sin syster. 
Den började så här:
Notera att det alltså var stängt idag. Lite längre ner stod det att det var på grund av tekniskt underhåll. Vi upptäckte så klart inte detta förrän vi var där. Varför tekniskt underhåll inte planeras till typ en måndag är för mig ett gigantiskt mysterium, men de kanske inte har flest besökare på helger, vad vet jag. 

Från att ha pratat nonstop sedan hon vaknat blev Polarn knäpptyst. Besvikelsen rann ur porerna på henne hela promenaden tillbaka till Odenplan. Jag kände mig skyldig som inte kollat hemsidan innan vi åkt, och började därför operation återhämtning. 
Först; pannkakor på Bröd och salt.
Humöret lättade lite.

Sedan in på Lindex för att leta efter Halloween-outfit. Hon vill vara skogshuggare i år, vi lämnar just det ämnet för stunden. Vi hittade klockrena bruna byxor med fickor på benen och en rödrutig flanellskjorta. Kosta vad det kosta vill, det tar vi, tänkte mammasamvetet.
Humöret blev nästan helt återställt. 

Vi tittade in på Akademibokhandeln och hon fick berätta allt om Dagbok för alla mina fans, hon läser en i skolan och en hemma och har läst en tidigare. Det är stora favoriten tydligen. 
När vi sedan hade shoppat på TGR och köpt en yxa på Lekia så var humöret på topp igen.

Men allra piggast blev hon av att vi blev helt tagna på sängen av den sjukt intensiva regnskuren mitt på dagen. Först några droppar, sedan regn, sedan full storm med regndroppar som kändes som att bli skjuten av en hagelsvärm. Jag gissar och överdriver, men regndropparna gjorde ont. Halvt dränkta hann vi bli också på bara några meter utan skydd. Det var väldigt roligt, tyckte vi båda i och för sig, och Polarn blev glad igen.

Väl hemma fick jag veta att om ryggbiffen hon beställt inte blev god, då skulle hon nog börja gråta. Jag kände inte alls någon press när jag lagade middag. Klantade mig gjorde jag ändå som gjorde iordning parmesan-potatistopparna, för de ville ju hon göra.
Maten blev godkänd. För mig var köttet perfekt medium rare, hon tyckte den var något blodig men eftersom hon åt upp nästan hela sin biff så det var nog okej ändå. 

Medan vi till kvällen väntade på leverans av storasyster spelade vi Exploding kittens och minibiljard, och åt jello med färska bär. Hon verkade nöjd trots allt, men nämnde både en och tio gånger att det var tråkigt att Fjärilshuset var stängt. Det är svårt att återhämta sig efter en sådan besvikelse oavsett hur bortskämd man blir.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.