Fortsätt till huvudinnehåll

Oavbrutet

Polarn vaknade klockan 6:00 imorse. Med undantag för den timme vid 7 där jag värmde upp, var ute och sprang, stretchade och duschade så har hon pratat oavbrutet om den framtida ödlan fram till läggdags vid 20:00.
Hon pratade om vilken ödla som var finast under hela frukosten.
Hon ringde kompisen och berättade att om typ ett år kommer hon ha en ödla.
Hon visade vilka tillbehör ödlan kommer få.
Hon berättade vad som var bäst med att ha en ödla, medan vi tog en promenad.
Hon ägnade eftermiddagen åt att rensa ut en hel IKEA-kasse full med prylar för att göra plats åt det terrarium hon kommer behöva. 
Det enda den lilla damen inte gjort är att läsa på om hur man tar hand om en ögonfransgecko. Vilket liksom känns som om det borde vara steg ett.
Wikipedia bild.

Tillbehör hon ämnar skaffa.

Jag är nöjd med att hon förstår att hon inte kommer få en ödla imorgon, men undrar om jag kommer klara mig undan detta utan att få ett hål i huvudet av det oavbrutna pratandet. Å andra sidan är det bara dag två i att sköta de husdjur vi har.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.