Fortsätt till huvudinnehåll

Håll ihop

-"Hej! Jag heter B.o.B. och jag är en pluggis."
-"Hej B.o.B.!"

Häromdagen sa min kollega att det var så himla mycket att läsa till utbildningen vi går. En annan kollega log och sa: "Men måste man läsa allt då?"
Under min utbildning till socionom sa en färdigutbildad och erfaren socionom glatt när jag sa att jag tyckte utbildningen var omfattande gällande litteraturen: "Jag tror inte jag köpte eller läste en enda kursbok under hela utbildningen!"

Under hela mitt liv har jag tyckt om att plugga, jag gillar att gräva ner mig i ämnen, att lära mig mer, att byta perspektiv. Jag har också haft respekt för mina utbildningar och gjort det som jag blivit ombedd att göra. I grundskolan var det ju så hemskt att vara pluggis att jag till sist blev utstött, vilket dödade min lust för att studera. Som Jesus återuppstod den lusten, men det tog lite längre tid än för Kristus, det tog 20 år. Men att mötas av människor som hånar de som tar sina studier på allvar har inte förändrats. 

Varför detta behov av att förminska betydelsen av att göra det jobb som en utbildning kräver? Handlar det om ett sätt att dölja egna brister i förmåga att studera? Att liksom förklara dåliga resultat eller svårigheter att förstå, med att säga att man ändå inte engagerat sig?
Handlar det om en kvardröjande högstadiementalitet där man vill vara coolast i klassen?
Handlar det om avundsjuka?

För mig är studier roligt, och jag vill ägna det tid, fast jag inte alltid har den tiden och därför kan bli stressad. Jag utgår också ifrån att den som har satt ramarna för utbildningen har mer mandat att avgöra vilken kunskap jag behöver förskanska mig för att förstå ämnet, än vad jag har. Därför följer jag instruktionerna och gör det som är sagt. Men jag utgår också ifrån att de professionella jag möter har lagt ner den tid som krävs för att få sitt yrke. Jag vill inte ha en kirurg som skryter om att hon inte läst en enda kursbok på läkarlinjen. Jag  vill inte ha en jurist som tänkt att hon inte behöver läsa allt. Jag vill heller inte ha en kock som inte tyckte sig behöva läsa hygienkursen så noga.

Jag tänker att det är dags att ifrågasätta de som uttalar sig negativt eller förminskande om att studera, och normalisera att vara pluggis. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...