Fortsätt till huvudinnehåll

Håll ihop

-"Hej! Jag heter B.o.B. och jag är en pluggis."
-"Hej B.o.B.!"

Häromdagen sa min kollega att det var så himla mycket att läsa till utbildningen vi går. En annan kollega log och sa: "Men måste man läsa allt då?"
Under min utbildning till socionom sa en färdigutbildad och erfaren socionom glatt när jag sa att jag tyckte utbildningen var omfattande gällande litteraturen: "Jag tror inte jag köpte eller läste en enda kursbok under hela utbildningen!"

Under hela mitt liv har jag tyckt om att plugga, jag gillar att gräva ner mig i ämnen, att lära mig mer, att byta perspektiv. Jag har också haft respekt för mina utbildningar och gjort det som jag blivit ombedd att göra. I grundskolan var det ju så hemskt att vara pluggis att jag till sist blev utstött, vilket dödade min lust för att studera. Som Jesus återuppstod den lusten, men det tog lite längre tid än för Kristus, det tog 20 år. Men att mötas av människor som hånar de som tar sina studier på allvar har inte förändrats. 

Varför detta behov av att förminska betydelsen av att göra det jobb som en utbildning kräver? Handlar det om ett sätt att dölja egna brister i förmåga att studera? Att liksom förklara dåliga resultat eller svårigheter att förstå, med att säga att man ändå inte engagerat sig?
Handlar det om en kvardröjande högstadiementalitet där man vill vara coolast i klassen?
Handlar det om avundsjuka?

För mig är studier roligt, och jag vill ägna det tid, fast jag inte alltid har den tiden och därför kan bli stressad. Jag utgår också ifrån att den som har satt ramarna för utbildningen har mer mandat att avgöra vilken kunskap jag behöver förskanska mig för att förstå ämnet, än vad jag har. Därför följer jag instruktionerna och gör det som är sagt. Men jag utgår också ifrån att de professionella jag möter har lagt ner den tid som krävs för att få sitt yrke. Jag vill inte ha en kirurg som skryter om att hon inte läst en enda kursbok på läkarlinjen. Jag  vill inte ha en jurist som tänkt att hon inte behöver läsa allt. Jag vill heller inte ha en kock som inte tyckte sig behöva läsa hygienkursen så noga.

Jag tänker att det är dags att ifrågasätta de som uttalar sig negativt eller förminskande om att studera, och normalisera att vara pluggis. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.