Fortsätt till huvudinnehåll

Sägs det

Jag vaknade vid tvåtiden natten till idag, vilket såklart aldrig är trevligt, men mindre trevligt när man vaknar av ihållande mensvärk. Rent tekniskt borde det vara ägglossningsvärk, men vem vet med den här kroppen. Inte alls trevligt var det, rent av otrevligt faktiskt. 
Den där värken höll i sig hela natten, kröp in i drömmarna till och med. Och är man så ihärdig så följer man självklart också med till jobbet och stannar kvar ända tills jag stämplar ut, som en osjälvständig prao. 
Utan att visa minsta tecken på att avta tänkte jag först att jag skulle hoppa över träningen, men sen tänkte jag om. För ända sedan mellanstadiet har jag blivit pepprad med budskapet att det bästa för att lindra mensvärk är fysisk aktivitet. 
Jag skulle inte säga att jag har motbevisat saken, eller att det är en lögn, men jag kanske kan nyansera bilden lite grann:
Promenad till skolan för all lämna Polarn.
Promenad till jobbet (mest uppförsbacke).
Många steg på jobbet.
Många steg hem.
Styrketräning nästan 30 minuter om man räknar vilan mellan sets. Lite stretching efteråt.
Mindre mensvärk? Nä.

Funkar inte på alla?
Funkar inte på ägglossningsvärk?
Funkar inte på måndagar?
Vem vet, men jag har lika jäkla ont. Å andra sidan kanske värken skulle varit ännu värre utan rörelse.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer