Fortsätt till huvudinnehåll

Förbereda

Imorgon drar skolan igång igen och förberedelserna är genomförda.
Arvsmassorna är hemma från sin pappa, bärandes på varsin hög med tvätt.
Polarn blev bedrövad när hon insåg att nya favorit-outfiten låg i tvätten som levererades i fredags, när jag precis tömt alla tvättkorgar. Skolstarten blev lite sämre då jag fick förklara att den inte skulle hinna tvättas och torka till morgonen.

Vi försökte slappna av genom att spela Exploding kittens, som äntligen landat i brevlådan. 
Arvsmassorna spelade oändligt många omgångar av detta fantastiskt roliga spel med Psykologen och hennes man, med bibehålllen glädje, men var inte riktigt lika bra förlorare här hemma. Vem hade kunnat gissa det?

I sista stund insåg jag att väskor skulle packas; hänglås var förlagda (jag hittade ett nytt), inga riskakor till medhavda snacks var inhandlade, I-pad var oladdad, vattenflaska bortplockad. Jag kände mig rimligt orutinerad tills jag kom på att de skulle överleva ändå.

Nerver var också på helspänn, några tårar föll, och nattningen tog nästan en timme, precis som det brukar natten innan skolstart. Jag förklarade att så är det för massor av barn på skolan, och många lärare, precis som att massor av vuxna överallt känner en blandning av klump och pirr i magen över att börja jobba efter semestern. 
Men nu sörjer vi färdigt över de lediga dagarnas ände, och laddar för en fullspäckad höst, som jag inte är säker på att jag kommer orka med. Men det som inte dödar en gör en charmigt ironisk, så jag satsar på att nå Nilecity nivå på min humor någonstans till jul. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.