Imorgon drar skolan igång igen och förberedelserna är genomförda.
Arvsmassorna spelade oändligt många omgångar av detta fantastiskt roliga spel med Psykologen och hennes man, med bibehålllen glädje, men var inte riktigt lika bra förlorare här hemma. Vem hade kunnat gissa det?
Arvsmassorna är hemma från sin pappa, bärandes på varsin hög med tvätt.
Polarn blev bedrövad när hon insåg att nya favorit-outfiten låg i tvätten som levererades i fredags, när jag precis tömt alla tvättkorgar. Skolstarten blev lite sämre då jag fick förklara att den inte skulle hinna tvättas och torka till morgonen.
Vi försökte slappna av genom att spela Exploding kittens, som äntligen landat i brevlådan.
I sista stund insåg jag att väskor skulle packas; hänglås var förlagda (jag hittade ett nytt), inga riskakor till medhavda snacks var inhandlade, I-pad var oladdad, vattenflaska bortplockad. Jag kände mig rimligt orutinerad tills jag kom på att de skulle överleva ändå.
Nerver var också på helspänn, några tårar föll, och nattningen tog nästan en timme, precis som det brukar natten innan skolstart. Jag förklarade att så är det för massor av barn på skolan, och många lärare, precis som att massor av vuxna överallt känner en blandning av klump och pirr i magen över att börja jobba efter semestern.
Men nu sörjer vi färdigt över de lediga dagarnas ände, och laddar för en fullspäckad höst, som jag inte är säker på att jag kommer orka med. Men det som inte dödar en gör en charmigt ironisk, så jag satsar på att nå Nilecity nivå på min humor någonstans till jul.
Kommentarer