Det hör inte till det vanliga, men kan möjligen vara det nya vanliga; att jag vill ha en dag hemma. Som tur var ville arvsmassorna också det. Kanske ville de det lite mindre när jag satte dem i arbete, men det var inget de sa något om.
Det lite luriga med sådana ramar är att de är från proffs, inte IKEA, så att byta motiv är ett himla pyssel.
Det kändes som jag rensade i en halvtimme, det gjorde jag inte, men det kändes som det.
Jag vill att ni noterar vindruvorna lite extra. Vi fick äntligen tag i Cotton candy-vindruvor, alltså sådana som smakar sockervadd. Arvsmassorna hade smakat hos en kompis, jag hade hört talas om dem, vilken sensation! Jag måste se om det finns kvar på affären imorgon, så goda.
Första uppdraget de fick var att prova alla sensommar- och höstkläder. Jackor, överdragsbyxor, fleecetröjor, kepsar och skor. Sedan tog vi de ratade sakerna och lämnade genast till secondhand. Så var det klart, förutom den lilla gnagande ångesten över hur fort de växer ur grejer som behöver lämnas bort och ersättas. Lite av ångesten lindras av att vi är så flitiga secondhandspanare.
Jag gav mig själv i uppdrag att rama in karikatyrteckningarna på arvsmassorna, efter att ha hittat passande ramar just på secondhand. Arvsmassorna ville att bilderna skulle hänga på vår tavlevägg, och då ville jag ha ramar som passade in; alla andra ramar är gamla. Jag hittade precis rätt stil, två likadana ramar, för bara 35 kronor styck.
Gammal papperstejp ska avlägsnas, små stift tas bort, byta bild, sätta tillbaka alla stift, på med ny tejp.
Min rygg kommer aldrig återhämta sig, men det blev snyggt.
Jag delade ut uppdrag till Polarn att laga middagen, medan Pyret fick hänga upp tvätt, medan jag la in mer tvätt i maskinen. Sånt jäkla teamwork. Pyret fick i utbyte att jag hjälpte till att fixa hennes rum. Hon vill alltid det, jag vill ofta det så win-win egentligen. Polarn ville istället ha hjälp att ställa in sitt mikroskop som hon fick i present för sådär två år sedan. Då ber hon sin halvblinda mor om hjälp, det är ju rart.
Pyret kom med det briljanta förslaget att vi till efterrätt skulle göra Nutellapizza. Jag fick dock noll assistans att rensa jordgubbarna som var mer som hallon i storlek.
Helt värt det dock, för min belöning blev det här:
Med inslag av städning, veckohandling, inköp av skolgympaskor, och lite evig blomskötsel så samlade vi ihop denna hemmadag. Även om vi gjorde mycket, så gjorde vi inte så mycket, och det var skönt. Den allt mer framträdande tanten i mig behöver fler dagar under korkeken och färre resdagar.
Kommentarer