När jag satt på möte blinkade det till i datorn, chefen hade skickat meddelande och gratulerat till legitimationen. Då hade jag inte sett brevet från Socialstyrelsen än. Men jodå, en inloggning bort låg den:
Det känns stort får jag erkänna.
Det var vi väl ändå värda.
Så lång väg till att vara här. En resa som började med att jag sa upp mig från en fast anställning 2010. Mycket har hänt sedan dess.
Kollegan, som också fick sitt leg nyss, och jag gick till lunchrummet och tog oss varsin bit av gårdagens tårta.
På måndag sluts cirkeln på sätt och vis, för då tar vi emot en student och påbörjar utbildning till att vara handledare.
Är det nu vi ska vara vuxna eller nåt?
Kommentarer