attvarabob

Dagarna är ju sällan så långa som strax innan ledighet, men jag kämpade mig igenom den. På andra sidan den prestationen väntade middagsbesök. Greken kom förbi och hälsade på, och hade med sig en present i efterskott. Som om sällskapet inte var present nog. 

Okej, jag tänkte inte nämna vädret. Alla nämner vädret. Det är helt uppenbart att alla har en åsikt om vädret. Det är äntligen varmt. Det är för varmt. Man får väl vara glad att sommaren äntligen är här. Fast riktigt så här varma ska väl inte Svenska somrar vara.  Jag älskar sommar och värme. Jag har egentligen inget emot varmt, varmare, varmast. Fast att jobba i en del av en lokal där personal svimmade i en värmebölja för några år sedan är inte lätt. Det är något svårt att fokusera och prestera under de förhållandena, för man blir ju rätt och slätt korkad av den där pressade luften. Men jag har inte svimmat ändå. Men under värmebölja är det tydligen inte alls salt och vätska som är lösningen, utan sött. Kollegan kom med fika idag. Han blev så glad när jag visste vilket ställe han handlat baklavan på, som han sa var Stockholms bästa, vilket är vad jag också hört. Han blev ännu gladare när jag kunde beskriva de olika bitarna. Jag blev gladast av alla eftersom jag fick trycka

Det visade sig att även om själva såret inte var så illa till en början, så ställer det till med lite bekymmer trots allt. Jag tror framförallt att det är en ganska olycklig placering på en skada. Lite svårt att ha bra skor i kombination med detta. Och med ett snitt på 15000 steg om dagen en arbetsdag så behövs schyssta skor. För att kunna ha på mig bra skor så behöver jag ha plåster för att inte något ska skava mot såret. Då uppstår nästa problem. Plåster på skrapsår i denna värme skapar lite irritation, och idag lite varbildning. Också för att många steg, plus ålder, plus värme är lika med svullna anklar. Svullna anklar i strumpor och skor gör att sagda strumpor och skor pressar lite på den uppsvällda huden.  Med andra ord; jäklar vad det där ömmade när jag kom hem och tog av strumpor, som gått tvärsöver såret, och plåstret.  Nu fungerar jag ju inte toppen i värmen heller, men såret gjorde att dagens träning fick anpassas lite. Dels blev det fokus på övningar där inte fot

Efter att någon i familjen har duschat kan man ha timmar av skoj med att fånga vattendroppar. Ibland är de enklaste nöjen de allra bästa. 

Vi ägnade dagen med att hänga med Cous-cous i solen. Gjorde sånt man ska en solig sommardag, som att spela minigolf: Kan ha varit en av de märkligaste banor jag stött på. Utformningen gjorde att man ständigt hamnade på fel bana, eller helt utanför banan. Men vi kämpade på ända till dess att Polarn havererade vid sista hålet. Då gick vi och åt lunch.  Som sig bör köpte vi glass efter lunchen och tog en promenad, som avrundades med att arvsmassorna fick klättra runt lite på utegym och hinderbana. Nej, de blev ändå inte trötta. Efter att vi kom hem lekte jag, som blivit trött, god husmor och lagade en lasagne, tog hand om tvätten, kammade katten och gjorde iordning efterrätt: Någon slags bonuspoäng på att orka det efter en sån dag borde jag tilldelas. Det är helt klart så att sommaren har anlänt. Jag kommer få lov att gå upp innan jag gått och lagt mig för att få behagliga löprundor nu, imorse var det 21 grader klockan 7. Plågsamt. Än mer plågsamt att d

Lillfjant dricker vatten, tror jag. Varför göra saker enkelt för sig. Storfjant njuter av friheten på balkongen. Klösa på tegel var nya nöjet, när hon tröttnade på att spana på folk nedanför. Dagens mest osannolika: Jag upptäckte att secondhandfyndade klänningen saknade en knapp. Jag tittade i min samling av extraknappar (för en sådan har väl alla?) och sydde dit en ersättning. Kan ni se vilken? Så snygg matchning! 

Det måste väl ändå vara något slags rekord att det är sådant här väder på midsommarafton: Det närmaste midsommarfirandet var kanske ingen 10-poängare men innehöll dyra lotter, dyrt fika, köer och en midsommarstång. Helt enligt traditionen.  Det känns att vi fortfarande är i en post-covid stress där människor är svältfödda på upplevelser. Kanske ännu mer nu i semestertider. Jag känner mer att jag har anpassat mig till att vilja ha långa frukostar, långa promenader och mycket fika. Så jag uppskattade mest cykelturen dit och hem, och middagen hos mamma.  Polarn uppskattade inte cykelturen lika mycket eftersom den slutade så här: Varje skada de får är ju så plågsam att uppleva och varje sår en ännu större plåga att göra rent. För vi minns väl alla hur de där skrubbsåren kändes, både att få och få rengjorda.   Själv inledde jag dagen med att slå nya rekord: Jag tycker att jag känner något annat i löpsteget nu, som att jag har hitta

Nedräkningen har börjat. Först långhelg, sedan en vecka jobb, sedan semester. Vi firade denna långhelg med att äta lunch ute, gånger två. Alltså jag och kollegan gick och köpte lunch (istället för matlåda) och åt den utomhus, i solen.  Sedan gick vi in och firade med resten av kollegorna: Jordgubbarna är ju svindyra, så hemma firade vi torsdags-fredagsmys med glass med vit chokladsås, vanlig chokladsås, mango och bigarråer. Jag firade också in långhelgen med att redan idag damma och tvätta två tvättar, så att helgen kan ägnas åt roligare grejer. Nu kan vi köra genrep på semestern för att se till att vi är riktigt redo när det väl är dags.

Nu har jag provat det där med att springa på kvällen några gånger. Jag har fortfarande inte helt listat ut hur andra gör för att få till det, så för mig går det sådär.  Ett problem är att jag är svinhungrig när jag kommer hem, och ska ordna middag till två lika svinhungriga barn. Jag kan inte springa före middagen, för då behöver vi alla tre vänta på mat. I familjen "hangry" är det inte rekommenderat att vänta på mat. Jag vill heller inte att arvsmasssorna äter utan mig, för middag äter man tillsammans, det kommer jag hålla hårt på. Så då får jag äta lite mindre portion till middagen och äta mer efteråt, för man vill inte springa och känna sig mätt. Men det känns sisådär att sitta med två tjejer och peta i maten.  Ett annat problem är att jag behöver springa innan arvsmassornas nattning. Alltså hinner jag inte helt smälta middagen innan jag ska ge mig ut,  oavsett portionsstorlek. Dessutom har jag redan gått minst 8 kilometer powerwalk under dagen så benen är lite trötta reda

Fick höra en pappa beskriva det eviga tjatandet från barnen vid längre bilresor om " Är vi framme snart? " Sen satt jag resten av dagen och kände mig som en 5-åring eftersom jag kom på att det är så arbetsdagarna innan semestern känns. Är vi framme snart? Och jag hanterar mig själv därför precis som en 5-åring på längre bilresa; jag mutar mig själv med mycket fika, och hittar små stunder där jag passar på att njuta. Utöver fikat då.  Sådana här stunder är ju ganska bra att distrahera sig själv med när man kommer hem:

Vissa dagar är inte alls speciella, men ändå fulla av små moment som gör det till en lite bättre dag.  Som att kollegan var tillbaka från en resa, full av energi hon så tydligt saknat innan resan. Då blir man ju lite lycklig. Som att en annan tillfällig kollega fick vara kvar ett par veckor till, så vi får nytta av fin kompetens ett tag till. Då blir man ju lite positivt överraskad. Som att man blir erbjuden att ha ansvar för ett nytt arbetsmoment. Då blir man ju lite stolt. Som att man får laga middag tillsammans med Pyret. Då blir man lite varm i hjärtat. Som att man kan klämma in träningspasset medan middagen blir klar. Då blir man lite glad. Som att man får sitta i lugn och ro och läsa första utvalda sommarboken med arvsmassorna innan läggdags. Då blir man lite nöjd. Som att Polarns öron ser bättre ut redan. Då blir man lite lättad. En sådan dag, full av små ögonblick som glimmar förbi och påminner om vad som gör en lycklig, på en sådan dag kan man till och med fortsätta vara glad

Vi tog oss in till huvudstaden idag för att besöka Hallwylska museet. På vägen dit stötte vi på högsta chefen för modellagenturen, som stannade upp och hälsade glatt. Hon sa att hon först tänkte " Oj vilka fina barn! " Och sen tänkte " Men de är ju mina tjejer! ". Så hade de inte blivit headhuntade på Skansen så hade de väl blivit det nu. Hon berättade också att sista handen läggs på de senaste bilderna, som hon var väldigt nöjd med, och att vi borde få dem under veckan. Så spännande. På Hallwylska fanns det en Legoutställning vi ville titta på. Det var imponerande byggen, men man fick ju också bygga egna mästerverk och ställa ut i den tillfälliga utställningen. Våra bidrag slog allt. Skräckens bageri: Djungel safari: Efter att ha suttit still och pillat med Lego promenerade vi genom hela staden för att äta på arvsmassornas nya favoritställe, Thaibåten. Det blir ju ett himla promenerande.  Jag hade lite stela ben efter morgonrundan, det blev

Det blev en dag i sommarens tecken. Och vad passar bättre än att cykla halva förmiddagen i duggregn då. Med lördagsgodiset I tryggt förvar kunde vi strosa iväg och se en kort dansuppvisning  innan vi gick och åt lunch. Sen tog vi bussen till kollegan som packat fikakorg och visade var Parkteatern skulle ha föreställning. Hembakade jordgubbsbullar bjöds det på medan vi satt på picknickfilten. What will have been hette föreställningen med Australienska cirkuscompaniet Circa. Jag tyckte den var fantastisk. Polarn och jag satt och klurade på vad det var för berättelse man kunde ana utspelade sig bland all akrobatik. Kanske handlade det om människor som förenades och slets isär, om bråk och kärlek och om människor som kämpade, tänkte vi.  Att vädret hade hunnit slå om och det bjöds på en varm sommarkväll hjälpte till att skapa stämning så klart. Arvsmassorna, speciellt Pyret, blev helt förälskade i kollegan

Jag läste ett citat från författaren Susanna Alakoski " När man sår ett frö vet man inte när det ska gro. Därför ska man så frön utav bara helvete. De kan slå rot där man minst anar det ." Det kändes som något jag skulle vilja brodera och sätta upp på väggen. 

Jag fick sms från Pyret precis när jag var på väg hem. Hon skrev: " Du måste komma hem snart kolla vad katten gjor t." Och skickade denna bild: Pyret skrev att hon skulle försöka städa upp så mycket hon kunde, denna rara lilla människa som börjar bli stor. Jag skrev att hon skulle lyfta ut katten ur rummet och stänga dörren, så tog jag hand om det sen.  Det som stör mig att den lilla kaospiloten förstör de snygga krukorna. Jag har ändå ordnat plats för henne i det fönstret och andra, då kan hon väl låta bli att leka parkour på fönsterbrädan, kan jag tycka.

Jag blev påmind om min vo2 max mätning för typ ett år sedan: Den var "bra" för min ålder.  Sen dess har jag inte hållit så mycket koll som jag tänkt. Det kom en jobbstressig höst, sjukdomskantad vinter och personliga omställningar under våren. Det har inte riktigt känts som att jag har tränat lika mycket som förra året. Men det kanske bara är en illusion. Kanske är den regelbundna aktiviteten så hög att det bara är jag som upplever det som att jag är inaktiv vissa dagar.  Som idag. Det känns som att jag knappt rört mig överhuvudtaget eftersom jag har suttit på kurs hela dagen. Sen kunde jag inte få till kvällsträning för jag behövde hämta Saga hos sin kompis.  Men. Jag har promenerat 3 kilometer. Cyklat 4 kilometer och fått ihop 10400 steg.  Med det sagt, den senaste mätningen ser ut så här: Jag har klivit över i "utmärkt" och sänkt konditionsåldern till 23, lagom till att fylla 47.  Min vardagsträning i hemmet, med enkla och billiga redskap,

Outfit: Är det varmt, kallt, regnigt, blåsigt, sommar, vår, höst? Inte helt klart, vilket leder till kläder med en fot i varje årstid. Cykelverkstad: Jag noterade att Polarn blev väldigt smutsig på ryggen vid regnväder. Jag noterade att det inte satt något stänkskydd på hennes cykel. Jag noterade att någon jäkel haft sönder det (säkert samma person som under skoltid fipplat med hennes styre så det inte var fastskruvat, helt livsfarligt). Så jag fick montera dit stänkskyddet från Pyrets gamla cykel. Jag har också lyckats lokalisera var det enerverande gnisslande kom ifrån på Pyrets cykel, och åtgärdat det med cykelolja. Cykelproffs. Mästertjuv: Det nya påhittet är att klättra upp på tvättmaskinen för att komma åt trälådan med hårsnoddar och sno några. På morgonen är halva badrumsgolvet fullt av snoddar. Träning: Förutom en promenad på ca 3 kilometer för att lämna arvsmassorna på morgonen blev det ett enklare styrkepass, uppdelat i två för

Så härligt att ha ett avbrott i arbetet för att gå på utbildning. Nu ska jag och kollegan ägna några dagar åt att bli gruppledare i Föräldraskap i Sverige. Mycket information, intressanta diskussioner och nya perspektiv. Utbildning är så himla roligt. Eftersom kursen gavs bara runt hörnet och började lite senare så kunde jag börja dagen med en 4 km runda. Morgonrunda på en vardag, vilken lyx. Tydligen också ett bra drag eftersom jag tog ny bästa tid: Lilla hobby-spring-tanten kämpar på.