Fortsätt till huvudinnehåll

To da southside

Tack vare bjussiga blom- och kattvakter (svårast är att vara blomvakt med min gerillaodling, katten är ju såväl oproblematiskt som rätt gullig) var det dags för Roadtrip!!
Vi åkte uppåt landet förra gången så nu åkte vi nedåt.

Vi rev av festen med ett besök på Skåne djurpark. Där fanns flera aktiviteter för ben som suttit stilla allt för många timmar och arvsmassorna röjde loss på två hinderbanor och en klätterställning, och vi provade alla att gå äventyrsbanan.
Jag låtsades att jag var med i Indiana Jones.

Det var rejält gung i de där hängbroarna och jag som typ tappat 90% av mitt balanssinne hade sjöben långt efteråt. Trots att jag egentligen inte alls uppskattade att gå den där banan, så gjorde vi det två gånger, för den har två olika vägar att välja. Första gången stod vi länge i kö, andra gången såg vi att kön var helt borta strax innan stängning.

Sjukt trevlig personal överallt och fin miljö, men riktigt usel mat såväl i smak som i utbud och servering. Vi väntade 20 minuter på korv med mos/pommes, det mesta i det skrala sortimentet var dessutom slut. 

Med 6 timmar bil och 5 timmar djurpark var det rätt skönt att landa på hotellet, och vilket hotell!
 Också med sjukt trevlig personal.

Nu väntar några dagar med utomhusaktiviteter och frukostbuffé. Jag är så lättad över att få komma iväg lite till och slippa alla måsten så ni anar inte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.