Fortsätt till huvudinnehåll

Så var det

Fredagen är här!
Det tog inte många arbetsdagar efter semestern innan jag kom ihåg två saker:
* Vilka tunga ämnen mitt arbete ibland berör.
* Varför jag har så lite socialt liv när jag inte har semester.
Jag är helt slut. Satt och nästintill somnade i soffan klockan fem. Då hade jag ändå en förhållandevis lugn vecka och möjlighet att flexa ut lite tidigare idag. 

Jag känner mig som en rätt tråkig människa när jag i stort sett bara orkar gå till jobbet, träna och ta hand om hem och familj, medan övrig tid går till att vara som någon gammal tv kanal med myrornas krig; ständigt igång men bara en massa brus. Fast som jag och kollegan konstaterade idag; det här hormonella kaoset håller ju bara i sig sådär 10-20 år till, det kanske finns något socialt liv att återgå till då. Om inte den konstanta förvirringen, tröttheten, tankspriddheten, svullnaden och värken har etsat sig fast vid det laget. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän