Fortsätt till huvudinnehåll

Sol ändå

Eftersom arvsmassorna har förkylningssymtom men inte är så värst sjuka så släpade jag ut dem i skogen idag. De klättrar på isoleringens väggar redan på dag 2, och det gör jag med.

I skuggan och vinden kändes det att hösten är här, men mitt i solen var det varmt och vackert.
Pyret ville skapa lunchen denna dag och serverade toast med bär och regnbågsost.
Serverad lunch av sina barn, vem kunde tro att det någonsin skulle inträffa? 

Pyret har hittat en gammal stekpanna hon tycker om att använda. När jag skulle diska den undrar jag hur den lyckas bli varm över huvud taget. 

Jag skyller på att jag inte använt den på länge, men att den ser ut så där under är ju en mindre katastrof.
Så jag gick loss på den med allt jag hade, och även om den fortfarande är sliten, så är det en klar förbättring.

Mer utomhusvistelse blev det under eftermiddagen med vår Lillfjant. Hon tog allt mindre tveksamma steg på gräsmattan och upptäckte att man kunde jaga flugor. Så modig och nyfiken. Hon kommer nog tycka om att gå ut på promenader.
Det kommer aldrig den äldre damen göra, men hon vill gärna gå ut på balkongen. Så det gjorde vi. Hon satt i mitt knä medan jag satt och njöt av solen, och arvsmassorna kämpade för att hålla Lillfjant distraherad så hon inte försökte ta sig ut hon med. Jämn fördelning av arbetsbördan tänker jag. 

Imorgon går vi in i vab-dag 3. Jag har redan slut på idéer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.