Fortsätt till huvudinnehåll

Som socker för kroppen

Vi promenerade genom halva Göteborgs stad, känns det som. Jag ville uppleva två saker, och det fick jag. 

1, Palmhuset:
Polarn var ivrigt intresserad av alla växter, helt otippat. Jag fick habegär.

2. Mr Cake:
Jag skulle säga att man fick god valuta för pengarna, det var enorma bitar. Pyret hade redan hunnit ätit en bit av sin cheesecake medan jag plockade allt från brickan, snabb som en iller. 
Detta blev alltså dagens lunch, så himla många föräldrapoäng på den. Polarn ville också ha snordyra kanderade popcorn, så det fick hon eftersom semestern-är-typ-slut-ångesten har satt in. 

Tillbaka hem för att suga ut de sista skälvande semesterdagarna innan vardagen är åter. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän