Fortsätt till huvudinnehåll

Konstiga fasoner

Nu börjar folk återvända till jobbet. Vädret tillåter dessutom att många kan ägna morgonen åt att låtsas vara med i Tour de France. Att cykla superfort till jobbet är ju det största och viktigaste träningsredskapet sedan Susanne Lanefelts gympa. Förutom padel då. 

Men jag, som går istället, förstår inte riktigt. 
Det är tydligt indelat i gång- och cykelbana. 
Jag håller mig på gångbanan. 
Ändå är jag på väg att bli påkörd var och varannan morgon. 
För väldigt många cyklister håller sig inte på cykelbanan.
Titta på det här:
Inte en cykel på cykelbanan, många cyklar på gångbanan. Och så där ser det ut även på lååånga raksträckor där inte en cykel går att se. Cyklisterna cyklar om mig på gångbane-sidan, så tätt inpå att om jag kliver ett steg ut så krockar vi. Det har hänt att jag känner hur min kappa slår i cykeln när den far förbi.
Min teori är att många håller sig på gångbanan för att kunna släppa förbi de som måste cykla jättefort. Att inte hindra trafiken. Och jag kan förstå på sätt och vis, om det nu är därför, för en del verkar dödligt seriösa med cyklingen och signalerar tydligt att de vill inte riskera att tappa tempot. 
Men.
Jag som har körkort har svårt att förstå varför det är nästan alla som ska cykla på gångbanan och lämna cykelbanan tom ifall någon vill cykla om (=leka Lance Armstrong) Blir inte det som att jag ständigt skulle köra i motgående trafiks körfält i fall någon vill köra om? Jag brukar ju tänka att den som ska köra om får kolla om körfältet är fritt och då passa på. Borde inte samma gälla här? 
Om du cyklar på som vanligt på cykelbanan och någon tycker du är långsam, så får den personen vänta till dess att gångbanan är tom och då använda den för att cykla om? Eller har jag missat något? Finns det någon minimifart man måste hålla annars räknas man som gångtrafikant? Måste cykelbanan ständigt hållas tom för de som räknar sig som Cyklister? Ska gångbanor helt tas bort för att lämna all plats åt cyklar?

Jag blir i alla fall lite stressad av att ha cyklister cykla tätt intill på en i övrigt helt tom gång- och cykelbana. När som helst kommer jag ta ett steg åt vänster för att inte trampa på en snigel (så många utmed den vägen) och hamna på akuten. Nu struntar jag egentligen i att de cyklar på delen av vägen målad med bilder av gående personer,  det är inte mysteriet här. Jag tänker bara att om de inte vågar använda själva cykelbanan i rädsla att väcka en jättesnabb cyklists vrede, så kan de väl åtminstone använda den när de behöver cykla om en gångtrafikant? De supersnabba cyklisterna skulle säkert inte heller uppskatta att cykelbanan blockeras av en ambulans som ska hämta en ännu långsammare gångtrafikant-tant. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.