Så var det dags att inhandla lite medicin mot pollen. Jag är ju sån där knepig människa som dels tycker om att vara utomhus, dels tycker om att se. Och för varje dag som går så är varje steg utomhus förenat med allt intensivare tårflöde, och varje morgon vaknade jag med svidande och kliande ögon.
Vid tidigare försök har jag fått en del biverkningar, men jag tänkte att det ändå var värt att testa igen. Så nu sitter jag här med sandpapper i munnen och ett svajigt humör, men ögonen rinner mindre.
Helgen har i övrigt varit som helger är mest; jag tog en vilodag och en aktiv dag. Om man inte räknar att jag under vilodagen möblerade om i Polarns rum.
Jag påbörjade projekt ettusentvåhundrafemtioelva av att bringa någon slags ordning i min lilla samlares vrå. Jag blir på riktigt galen av alla hennes hundra pysselprojekt, samtidigt som jag verkligen vill att hon ska få hålla på med sina kreativa idéer.
Idag kom vi så här långt:
Mycket kvar att göra, men jag hoppas att det kan vara någon lösning. Och Polarn blev väldigt lycklig över en stor pysselhörna. Jag kommer nog ha träningsvärk av såväl morgonens träning som av allt släpande, klättrande och skruvande.
Och så firade vi vår kära pälsboll som fyllde 10 år.
Hon har blivit så mycket keligare och mer social sedan andra katten gick bort. Som att hon först nu vågar ta plats. Och plats tar hon; i knät på kvällen, på bröstet mitt i natten och i hjärtat.
Kommentarer