Jag tyckte synd om katten när hon blev ensam. Oklart varför. Hon letade efter sin kompis första kvällen, men har efter det mest blommat ut och visat att hon trivs utmärkt med att vara ensam katt i huset. Och jag har läst någonstans, någon gång att katter inte är flockdjur och att de inte alls behöver en kattkompis. Utan att för den skull förminska att de små liven skaffar sig kompisar och kan trivas med såväl andra katter, hundar och marsvin. Sociala individualister, typ.
Oavsett vad som är sant så är vår katt uppenbarligen inte särskilt bekymrad över att inte ha något lurvigt sällskap, men jag har ändå tyckt synd om henne. Så jag har varje morgon gett henne en skiva kalkon. Det lärde hon sig snabbt, så klart, och började springa före mig ut i köket på morgonen. Döm om hennes besvikelse när det en morgon inte fanns någon kalkon, jag hade glömt köpa det vid vår veckohandling.
Så kan vi ju inte ha det, så jag fick gå in och handla det efter jobbet. Imorse var ordningen återställd.
Hon är officiellt bortskämd nu.
Kommentarer