Efter ytterligare en maratonmenstruation på 11 dagar (en dag mindre ändå) så var jag lite trött denna helg. När jag vaknade vid 7 var jag inte alls sugen på att ge mig ut på min lilla runda, jag ville ha en lugn och slö morgon med lång frukost. Men träna ville jag ändå, så då gör jag det enda rätta och tvingar hela familjen att hänga med i min planering.
Efter frukosten packade vi in arvsmassornas cyklar och åkte iväg till skogen. I snö och snålblåst sprang jag och herr B.o.B., och arvsmassorna cyklade. Vilken skillnad att springa lite senare på morgonen och i ett motionsspår, jag orkade mycket mer. Så trots lite pauser för att hjälpa till med trilskande cyklar gjorde jag min bästa runda så här långt:
Och min längsta:
Så himla roligt att känna att det går framåt, så nu ska jag nog tvinga ut hela familjen fler gånger. De kommer tacka mig sen, någon gång.
Kommentarer