Fortsätt till huvudinnehåll

Får jag presentera Jerry.

Det var ju helt makalös väder idag, så vi tog självklart en liten promenad.
Jag var nog egentligen inte riktigt i form för det märkte jag. Hade lite värk på morgonen idag med, men inte lika illa som igår och jag ville verkligen inte sitta hemma en så härlig vårdag. Så jag chansade. Gick sådär. Men tycker jag fick till en bra vår-outfit:

Med oss på promenaden fick vi en ny kompis, får jag presentera Jerry:
Pyret fick syn på denna krabat i början av promenaden och Polarn blev kär. Så hon plockade upp den, döpte den till Jerry och hade den med sig heeeeela promenaden. Hon bar den i handen eller fickan, matade den med maskrosblad, och pratade i stort sett bara om den. Jag fick goda 3 timmar att höra om Jerry och hans liv. 
Väl hemma igen byggde hon ett litet bo till den i krukan på uteplatsen och gick sen ut och hälsade på den ända till läggdags. 
Vad kan jag säga? Hon har ett enormt tålamod när det passar henne.

Medan Polarn byggde bo till Jerry när vi kom hem, förlängde jag vårdagen genom att sitta på balkongen och plantera sticklingar. Kände mig vårig och händig, fast det mest handlade om dåligt samvete över yviga plantor. Nu har jag dessutom en massa sticklingar jag inte vet var jag ska göra av. 

Nu väntar vi med spänning på om Jerry har valt att bo kvar med oss till imorgon.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän