Det var dags för utvecklingssamtal för Pyret, jag var inte det minsta orolig. Och fröken inledde med att tala om att hon hade inte så mycket att säga, så hennes del av samtalet skulle gå fort.
Det hon hadebatt säga var att Pyret uppnått målen för årskurs två redan, med god marginal. Läsningen var fin, med bra melodi, stavningen var utmärkt, hon var duktig på att skriva berättelser och att framföra sin egen röst i dem, och hon hade lätt för att förstå matematikens alla områden. Fröken informerade att hon var säker på att även om svenskan och matematiken blev svårare i årskurs tre, så skulle den inte bli svår för Pyret. Eftersom Pyret varit lite orolig över hur det ska bli att börja trean tror jag att det var skönt att höra.
Pyret hade själv inte så mycket att framföra, hon bekräftade mest frökens fundering kring att hon tyckte väldigt mycket om att skapa texter, och hon informerade att en del pojkar var alltför stökiga under gymnastiken.
Jag hoppas att hon kan ta till sig vad det här betyder, och att hon kan släppa lite av oron kring sina prestationer. Det kunde jag inte i skolan och kan det nästan fortfarande inte. Fast med tanke på att hon kommer hem med 2 prov med alla rätt och mest nämner det i förbifarten, så kanske lite av prestationsångesten har börjat dämpats.
Men bäst av allt är så klart att hon trivs, att hon tycker att det är spännande att lära sig nya saker och att hon tycker att hon har bra kompisar.
Efter sommaren börjar hon trean. T.r.e.a.n. När hände det? När fasiken gick mitt barn och blev en som ska börja trean? Jag kan inte fatta det.
Kommentarer