Har man sett Greta Gris så har man sett fröken Gasell.
Idag var jag fröken Gasell. Typ.
Jag hade en student som gick bredvid mig hela dagen. Det betyder att man måste lyssna på allt för att se om något är otydligt och komma ihåg att förklara allt man gör. Det är otroligt ansträngande. Inte stannar man upp och reflekterar över vartenda steg man tar i vanliga fall. Nu ska man plötsligt vara sin egen sportkommentator och pedagogiska källa.
Det är inte alltid man får supermycket respons heller, för som student är det ju inte alltid så lätt att veta vad man ska fråga eller göra. Men studenten antecknade mycket och påstod att det hade varit lärorikt. Och jag lyckades i alla fall beskriva saker hen inte fått information om tidigare, hur nu det gick till.
Mer lärartema blev det vid middagstid när jag hade ett långt telefonsamtal med Polarns lärare om det bekymmersamma med att hon och många andra barn i klassen blir verbalt och fysiskt attackerade av några klasskompisar. Jag tror att jag lyckades nå fram med budskapet om det ohälsosamma i situationen i stort, och problematiken i att en 7 åring flicka uttrycker att man får räkna med att pojkar slår, men det är okej när de lärt sig säga förlåt efteråt. Det inte okej bara för att de slår och skriker mindre än tidigare, efter en stor insats från lärare. Varje slag och hot om att någon ska dö är en gång för mycket. Punkt.
Kommentarer