attvarabob

I onsdags kom Polarn hem och beklagade sig över ont i halsen. Två  väldigt motstridiga saker händer när hon klagar på sitt mående på något sätt; dels händer det sällan att hon beklagar sig så därför blir man bekymrad, dels verkar hon tämligen opåverkad. Hon kan liksom inte vara sjuk, ens när hon är sjuk. Den här gången åt hon med god aptit, pratade nonstop och skuttade runt som om hon hade myror i brallorna ändå fram till läggdags, då sa hon igen att halsen gjorde ont. Nästa morgon kändes hon lite varm, inte heller ett pålitligt tecken hos den där vandrande kaminen, men sa att hon hade ont i halsen direkt när hon vaknade. Då tog jag mig en titt och möttes av ilsket röda halsmandlar som var så svullna att de nästan nuddade varann. Så det blev lite vab då. Inte en lätt uppgift med den arvsmassan. Förutom att hon lite då och då under dagen sa till när halsen gjorde ont så var hon ju precis som vanligt, om än lite understimulerad. Nu är det ju så att Pyret valde att ha sitt kalas geno

I mitt jobb ingår att ha samtal med föräldrar utifrån en särskild metod. Jag slås gång på gång av vilken mäktig sak föräldraskap är, kanske för att jag får prata om det så ofta. Hur är det ens möjligt att det som är en källa till en ibland övermäktig våg av oro, rädsla och ångest, också är en outtömlig källa till aldrig tidigare upplevd kärlek, förundran och lycka? Hur kan det som gör att man ibland undrar hur man ska orka, också vara den största anledningen till att man orkar? Hur kan något som totalt vänder upp och ner på ens tillvaro, på ett sätt som aldrig går att förbereda sig på, göra att man vill ha just det omkullvälta livet? Hur kan något som kräver så mycket vara så lätt? Hur kan något som invaderar varenda atom av ens tillvaro, vara något man aldrig kan föreställa sig att vara utan? Hur kan något vara möjligt att bli mer värdefullt än allt annat, inklusive en själv? Hur ska man ens kunna sätta ord på något som är så omöjligt att förklara? Det går ju inte. Det är en

Tips 1. Efter tre dagar sängliggande, ha inte IKEA som första utflykt. Istället för att känna som att jag kanske inte var helt frisk, men i alla fall på bättringsvägen, så gick den bedömningen raskt över i att stundtals vara övertygad om att behöva ta en tripp till akuten. Tips 2. Köp inte den här lampan, oavsett hur mycket den rara arvsmassan vill ha den. De där blommorna ska nämligen klickas fast, alla 84 stycken . Innan man börjar med den uppgiften, som bäst lämpar sig för personer som fulländat att utöva Mindfullness, så ska man också klicka fast 13 armar som alla små blommor ska sitta på. Pyrets lampa gick sönder för flera veckor sedan, vi har letat lampor hon kan tänka sig att säga måttligt ja till, sedan dess. Entusiastiska kommentarer har lampor i flera-tusen-kronor-klassen fått, då har inte vi varit entusiastiska. Den här gav måttlig entusiasm och fanns på fyndavdelningen, nedsatt med 40%, så den blev det. Så osmart. Men visst, fint blev det, till rimligt

Det ena av dagens sällskap såg ut så här: Precis samma plats hon innehar större delen av natten. Den andra är mer av typen som kommer upp i sängen, begär att man klappar henne så länge det behagar, och går sedan vidare. Mysigt är det i alla fall, med de där två.

Jag har spenderat dagen så här: Jag har också haft sällskap av Ipren. Man skulle kunna se det som att det är dags igen, fast med tanke på hur omgivningen fallit som käglor väljer jag att se det som att jag klarat mig rätt länge. Jag har ju haft någon känsla av att något var på väg att bryta ut i över en vecka, så det var väl bra kämpat av kroppen. Men igår eftermiddag kom värken, värmen och yrseln. Idag blommade det ut ordentligt. Med Ipren och sängläge har det känts som snabbt övergående, men så snart jag rört på mig eller Iprenen börjat avta har jag känt mig som överkörd av en ångvält. Kroppen verkar trots allt rätt motståndskraftig, så jag räknar med att snart slippa det här. För även om The Crown är en suverän serie, så är jag redan trött på att inte orka ta mig för något, för att inte tala om hur jag ogillar hur ynklig jag känner mig när den där febervärken sätter in. Tröttsam och tråkig vardag är oceaner mer givande än det här. Ingen gillar väl att vara sjuk i och för

Pyret: "När jag blir stor kanske jag ska bli kock. Fast på min restaurang ska vi servera matverk , alltså mat som ser ut som bakverk och sötsaker å så.  Fast jag vet inte. Jag kan ju inte veta vad jag ska bli när jag blir stor riktigt än." Jag avhöll mig från att tala om att man kan vara 44 och inte veta vad man ska bli när man blir stor. I alla fall inte riktigt än. Fast jag borde kanske kommenterat att det lät som att hon hade mer av en konkret plan för sin framtid än vad jag har.

Så var det dags för att ta sig iväg för att göra mammografi igen. Känns alltid himla viktigt, men eftersom flera på jobbet fått negativa besked efter undersökningen bara sedan jag började där, så är man så klart extra påmind om exakt hur viktigt det är. Till en början tänkte jag åka iväg för undersökning efter lunch, och sedan hinna arbeta hemifrån någon timme efteråt. Sen bestämde jag mig för att ta ut flex för resten av dagen istället, och gav mig själv en tur på Emmaus i belöning efter allt klämmande. En ullkappa, 3 tröjor och en kofta (från Espirit) för 500 spänn allt som allt, kändes som en lagom bra belöning. Pyret fortsätter sin hjälpa-till-trend och har bestämt sig för att eftersom hon valde meny för hela veckan, så ska hon hjälpa till att laga, och servera, maten. Idag ville hon också diska efteråt. Det vore ju hysteriskt dumt att sätta stopp för den trenden. Nu har hon dessutom smittat Polarn som vill göra detsamma nästa vecka. Om det håller i sig får jag det rätt trevl

Det kommer ju sådana där dagar när det inte blir som man hoppats, när man tar svåra beslut och när man vill mer än vad som är möjligt. Då är det fasiken rätt skönt med det upplägg jag har nu. Att med raska steg promenera en halvtimme till Pyrets skola med löjliga låtlistor i hörlurarna.. Det gör mig inte ens något att åter vara ansvarig för matlagning och därmed veckoplanering och därmed inköp och inventering, och därtill disk och plock. För Pyret och Polarn är på så gott humör efter hämtning, lyssnar så bra, och hjälper både varandra och mig. Idag hjälpte Pyret mig att laga middagen och duka bordet. Det kommer kanske inte hålla i sig, men jag njuter av att få umgås med den Pyret vi hade under tiden i förskolan, och se hur fin hon är med sin syster. Och Polarn är ju alltid en glädjespridare av stora mått. Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Och flåsa bort orättvisor och sorger. Det blir bra.

Nope, vi hann inte med allt som hade behövts, eller önskats, hinna med den här helgen heller. Så tröttsamt. Jag hann dammsuga, plocka undan, damma, planera veckans middagar, veckohandla, tvätta en maskin, och fixa lunch till arvsmassorna på lördagen, medan herr B.o.B. jobbade. Sen ville jag göra något lite skoj också. "Skoj" som i att hinna ta tag i något som behöver ordnas. Katterna behövde en ny klösbräda, för att de är fantastiskt duktiga på att klösa klorna och den vi hade var klöst ner innanmätet. Eftersom de också behövde kattsand kunde vi passa på att köpa både och. Wow, lördagsnöje liksom. Fast vi åkte också och köpte lördagsgodis, som jag inte orkade äta. Sen lagade jag middag; risnudlar med bönor, vitkål, avakado, cashew och koriander, som serverades med färsbiffar gjorda på Anamma formbar färs. Det blev sista insatsen för lördagen. Idag hann vi ordna ny vinterjacka till Pyret och ett par extra vinterbyxor till Polarn genom att leta i hundra affärer, innan vi åt

Så var det äntligen fredag. Egentligen oklart varför man börjar "fira" helgen redan på fredagsmorgon, då är det ju fortfarande en hel arbetsdag kvar att slutföra. Innan min dag var avklarad skulle jag få variera mellan mina vanliga arbetsuppgifter och hålla en föreläsning för läkare. Den här gången med mikrofon som värsta Britney Spears, och jag blev inspelad. Vad håller jag på med egentligen. Det hela verkar ha gått bra. Med det där rätt vanliga personlighetsdraget där jag antar att folk bara säger saker för att vara snälla, så är det svårt att bedöma. Men jag fick förlängt med 15 minuter och personer ställde frågor, så det var väl ett gott tecken utöver beröm. Efter hämtning av arvsmassor och lämning av dessa i hemmet, gjorde jag som förra fredagen och vände mer eller mindre i dörren. Jag tog tåget till stan och åt middag med före detta kollegor, fast flera stycken den här gången. Vegetarisk hamburgare med tillbehör, och en cheesecake till efterrätt fick det bli. Nu

På Fjärilshuset fick jag syn på de här: Det är hårspännen. Alltså kom igen, har ni sett något så bedårande?! Jag föll pladask och tänkte i mitt stilla sinne att Polarn skulle göra detsamma och därför ge mig en ursäkt att köpa dem. Men icke. Så jag mutade henne med ett dinosaurägg mot att få köpa dem till henne och Pyret. Då gick det för sig. Som tur var så blev båda väldigt förtjusta i dem senare, men jag fattar ju att tiden för söta grejer snart är förbi. Så jag får passa på så länge jag kan. 

Ända sedan Pyret tappade sin första tand har Polarn gått och väntat på sin tur. Jag komner ihåg hur hon var så ivrig då att hon vaknade innan Pyret och smög in och tittade under hennes kudde, för att se vad Tandfen lämnat. Pyret har hunnit tappa 6 tänder sedan dess. Så var det äntligen Polarns tur att stolt visa upp en lös tand. Jag trodde henne inte först, hon hade ju gått och vickat på tänder som hon tyckte kändes lösa, sen Pyrets första tand lades under kudden. Dessutom var det tidigare än när Pyrets började lossna. Men jo, den var lös. Som hon har vickat sedan dess. Till sist hängde den som på en tråd. Men Polarn tyckte inte alls om tanken på att ta bort den, det gjorde allt för ont tyckte hon. Fast en liten vickning för mycket och ut trillar den.  Just när jag var och fikade med mammakompisen. Att det kan kännas så sorgligt att missa en sådan sak. Att något sådant kan bli så mycket viktigare än så många andra saker, är svårt att föreställa sig. Men jag fick vara med om när h

Polarn hade lite funderingar om framtiden under vår promenad igår. " Jag vet inte vad jag ska göra när jag blir stor. Om jag ska göra något på cirkus för jag har så bra balans, om jag ska vara läkare, eller polis, eller vara i affär, eller brandman, upptäcka saker för det är jag duktig på, eller vara astronaut, eller om jag ska uppfinna saker ." " Du har ju lite tid kvar innan du behöver bestämma dig. " Sa jag till henne. " Ja, och jag tror att jag behöver fundera lite till, för det är så svårt att veta vad jag ska göra, jag är ju bra på så många saker. " Skönt att självkänslan är på topp. Pyret hade också lite funderingar kring framtiden, men med ett annat fokus. " Pappa, när jag fyller år har jag en önskning som bara du kan ge mig.  Jag vill att du slutar röka ." Jag är ju helt på hennes sida i det här, och har uttryckt mig med betydligt hårdare ordalag när ämnet dykt upp med herr B.o.B. Det blir svårare och svårare att glida på ä

Pyret skulle på kalas idag, så jag hade dejt med Polarn. Vi bestämde oss för att åka till Fjärilshuset. Poalrn är riktigt förtjust i fjärilar, därför kunde vi spendera imponerande mycket tid på det lilla stället. Genom att kolla på sånt som hur många sorter vi fick syn på, levande som döda, och hur de är alldeles nykläckta så drog tiden iväg.  Det gick också att leta efter fåglar och grodor i buskaget. Och vi var med när hajarna matades.  Nix, inga hajar på bilden, för jag var alldeles för upptagen med att titta när de matades och kom mig därför inte för att fota förrän allt var över. Faktiskt oväntat spännande att se.  Åt gjorde vi med, och tog en paus för att fika, i den hiskeligt dyra restaurangen. 49 spänn för en bit kärleksmums, om man säger så. Jag har alltid i bakhuvudet hyr dyrt stället är överlag, men blir ändå lika förvånad varje gång. Vi promenerade från och till Odenplan, la till lite fysisk aktivitet kan man säga. Polarn är ju en impon

Inte längre andfådd, ingen värk i bröstet eller i muskler och mycket mindre trött. Så där så att jag kan ta en riktigt rask promenad till Pyrets nya skola efter jobbet. Jag hade tänkt slöa mig lite och ta bussen istället för att promenera idag och gick från jobbet lite senare, men den enda bussen som åker till skolan var rejält försenad så jag var tvungen att gå i alla fall, fast på mycket kortare tid. Men jag blev inte helt slut. Jag orkade dessutom stressa vidare för att hämta Polarn, och få hem båda arvsmassorna innan jag kastade mig på ett tåg för att hinna möta upp en före detta kollega. Fortfarande inte trött. Vi sågs och åt en härlig middag tillsammans här: På en restaurang som heter Magnolia. Jag åt en panengcurry med tofu och en körsbärspannacotta. Riktigt bra. När jag kom hem orkade jag vara uppe en stund istället för att direkt gå och borsta tänderna. Jag håller alla tummar för att orken verkligen är tillbaka, för jag har saknat den. Det känns helt fantastiskt a

Läser som vanligt bloggen  Hej hej vardag  där det här tipset fanns: Så förträffligt att illustrationerna också gick att ladda ner, även som "Morgonrejset" och tomma bilder man kunde fylla på med enstaka, valfria illustrationer. Jag laddade ner Kvällsrejset och gav till arvsmassorna när vi kom hem från mormor-middagen. Plötsligt gick det där rejset helt utan missöden. Ingen som gick iväg för att leta efter katterna, ingen som bara skulle fylla i en teckning - som inte ens gick att hitta, ingen som skulle klistra fast en sten på en kartong, ingen som skulle leta efter ett gosedjur alla andra glömt ens existerade. Det bara gick enligt plan, eller rättare sagt enligt utprintad teckning.  Kanske är det nyhetens behag, kanske är det samma visa igen om några dagar, men varje kväll där det där rejset går i mål utan avbrott, är ett rejs som jag vinner. Jag gillar att vinna. Jag är också sjukt bra på att följa instruktioner. Det stod på bloggen att man kunde skänka 60 krono

För några dagar sedan var samtalsämnet i lunchrummet pms och mens. Hur överjävligt det kan vara, hur vi är många som upplever att det blir långt värre efter 40 och hur sjukt det är att så många kvinnor går omkring och mår skit så många dagar per månad. Värk, magproblem, huvudvärk, hudbesvär, illamående, trötthet, svullnad och slav under humörsvängningar. Jag har ju säkert någon slags värk på grund av pms, mens eller ägglossning mellan 10 och 15 dagar per månad. Bara en del av vardagen liksom, något man bara ska hantera medan alla andra delar i livet ska klaras av. Idag var en sådan dag, där värk och tjafs fick hanteras medan vardagen skulle klaras av. Skönt att ha två glada arvsmassor här hemna en sådan dag ändå, det hjälper när ingenting annat känns lätt. Och choklad, choklad hjälper alltid, mot allt.

Idag när jag hämtade Pyret och fritidspedagogen gick för att tala om att jag var där svarade hon:  Nääää! Hon var fullt upptagen med att bygga lego med en kompis och tyckte inte att idén om att gå hem var så lockande. Jag och fritidspedagogen tolkade det som något positivt. På vår promenad för att hämta Polarn berättade hon att det kändes bra att ha bytt skola, för på den här skolan ville alla vara snälla mot nya kompisar och ta hand om dem. Hon tyckte att hon kände sig välkommen och att den här skolan kändes lugnare. Förutom att det är roande att hon ibland uttrycker sig som en liten tant så är det ju oerhört skönt att höra att hon känner så. Dessutom berättade hon att de till mellis fått bananyoghurt fast de (skolan) hade inte köpt den utan gjort den själva. Dessutom var hon på strålande humör ändå fram till läggdags. Hon ville också läsa sin läsläxa för oss innan godnattsagan, och då ytterst tålmodigt och pedagogiskt hjälpa Polarn att läsa titeln. Jag undrar om två ynka dagar i en

Pyret var på gott humör och såg fram emot sin första dag på nya skolan. Laddad med en lugn morgon tog vi en promenad dit. Vi lekte gissa djuret i 20 minuter. Nerverna slog till först när vi kom fram och blev presenterade för personal och kompisar, då vägrade hon släppa min hand. Men gamla kompisar blev glada att se henne, och skolan tilldelade två fina tjejer som ska bli hennes parkompisar, eftersom eleverna arbetar i par som byts ut emellanåt. Det var ett varmt välkomnande. När jag skulle gå blev det lite ängsligt, trots att jag lovade att hämta tidigt och lovade helt ärligt att hon skulle ha jätteroligt. En fröken fångade snabbt upp och erbjöd en varm famn. Efter att ha klarat av några ärenden på jobbet skyndade jag mig att ta mig tillbaka skolan. Inte läge att bryta löften om att ge extra stöd trots att planeringen för dagen inte riktigt blev som den var tänkt. När jag kom dit var hon i full färd att röja runt på den stora skolgården med nya och gamla kompisar och blev lagom b

Arvsmassorna har börjar få lite koll på, och visat intresse för, det där med Halloween. Känns lagom främmande för mig som inte är det minsta uppväxt med konceptet. Men idag skulle vi ge oss på det.  Jag gick igång lite på att få dekorera två masker herr B.o.B. köpt. De blev väldigt uppskattade, men i slutändan aldrig använda. Sen gav vi oss av till Gröna Lund.  Vi var duktigt påklädda, men hade uppenbarligen inte hunnit vänja oss vid hur vinter känns. En av läkarna på jobbet sa häromdagen att det är sköldkörteln som tar några veckor på sig att ställa om till temperaturförändringar. Den där körteln hade en uppförsbacke idag.  För att värma oss en stund gick vi på en liten teaterföreställning.  Arvsmassorna tycker ju att det är så himla spännande när teater kommer så där nära. De fäster inte så mycket vikt vid själva berättelsen, utan uppskattar mest att det blir så intimt.  Jag tycker ju inte att det är så värst spännande att åka karuseller, me

Igår orkade jag gå till jobbet utan att bli helt slut eller få ont i bröstet. Idag gick jag både dit och hem. Kanske är det bara någon tillfällig energikick, kanske är det extra tillskott av järn som börjar kicka in. Promenaden med kollegan gjorde mig ju rätt slut, men jag fick i alla fall inte ont, så redan där var det ju kanske en förbättring. Det vore ju fasligt skönt att orka lite igen. En extra energikick fick vi av beskedet att Pyrets bästa kompis också fått plats på skolan. Han kommer få börja efter jullovet. Känns extra tryggt att Pyret får med sig sin bästis, men också att vi får med oss schyssta föräldrar. Så trots en ganska nedslående arbetsdag känns läget försiktigt optimistiskt och vi ser fram emot en härlig helg.