Fortsätt till huvudinnehåll

What a difference a day makes.

Den här morgonen vaknade hon av sig själv. Hon följde glatt med och lämnade sin syster. Gick med lätta steg in på skolgården. Hakade utan att tveka på de fritidsbarn från blandade klasser som precis gått in i matsalen för att äta frukost. Satte sig vid det bord fritidspedagogen pekade ut och började äta frukost samtidigt som hon glatt sa "Hej då".

Inte en tvekan.
Inte en enda tår.
Bara förväntan och nyfikenhet. Kanske en gnutta stolthet också.

När jag kom hem berättade hon att hon fått två nya kompisar och den ena var hennes nya bästis.

Nu känns det genast lättare att andas.

Just det. Utan att jinxa det, men Polarn har för övrigt sovit i sin egen säng, hela natten, fem nätter i rad. Hon inleder varje morgon med
"Jag har sovit i egen säng!" Och med ett stort leende berättar hon för vilken natt i rad hon gjort det.

Jisses alltså.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.