Fortsätt till huvudinnehåll

Tystnad råder.

Våra arvsmassor har samkört sina talanger och beslutat att använda dem i mesta möjliga mån, samtidigt. Med det menar jag att de båda pratar så ofantligt mycket för tillfället att jag känner mig som Carola framför vindmaskinen när hon sjunger Fångad av en stormvind.

Pyret peppar en med frågor så snabbt och intensivt att man inte ens hinner svara på den första innan nästa kommer. Om man vid nästa fråga fortfarande försöker svara på frågan innan, då blir hon irriterad för att man inte svarar på frågan. Den andra frågan, alltså den innan, är redan passé eller så återkommer hon till den när hon hunnit processa att hon aldrig fick ett bra svar på den.

Polarn har mer av en taktik som innefattar berättande. Hon ska berätta om saker hon tänkt på, eller som har hänt någon gång mellan alldeles nyss och 3 år sedan. Det ingår i berättandet att hon gärna ska upprepa saker, ofta tills dess att man har gett henne den respons hon önskar i den stunden. Hon vill också gärna byta ämnen i sitt berättande, så det gäller att hänga med. Själv behöver hon dock inte hänga med, hennes koncentrationsförmåga är obefintlig, så hon kommer av sig, börjar om eller börjar prata om annat huller om buller.

Båda har i och för sig den där upprepande funktionen. Det förefaller höra ihop med att de önskar att jag bekräftar vad de just berättar på något sätt, men inte med enkla "Hmm" eller "Mmm".

"Mamma, kolla en rosa bil!"
"Mmm"
"Det var en rosa bil mamma!"
"Mmm, jag såg."
"Den var rosa mamma, bilen."
"Ja, jag såg, det var en rosa bil."
"Ja, såg du?"

Jag blir galen. Jag har ju redan sagt något bekräftande, ibland flera gånger om. Jag har provat att upprepa det de säger för att se om en exakt återgivning är bekräftande nog. Men nej. Det blir bara konversationen ovan, fast i omvänd ordning.

Deras pratglada period sammanfaller inte bara dem emellan, det sammanfaller även med att jag är trött som en sengångare som sovit dåligt. Dessutom inleder de exakt, eller nästan, varje mening med "Mamma". Det blir väldigt, väldigt, väldigt många "Mamma" per dag.

Jag är helt slut nu när tystnaden råder, speciellt efter en hel helg i deras snacksaliga sällskap.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.