Gapa stort och häng med.

I söndags åt Polarn kött med god aptit och en liten bit fastnade mellan två bakre tänder. Vi försökte tappert få bort den med tandtråd och tandpetare men lyckades inte. Istället för att fortsätta kämpa gav vi biten en chans att lossna av sig självt under följande dag. Det gjorde den inte.

Ett nytt försök att få bort biten initierades vid tandborstningen på måndagskvällen, då tog vi till den minsta sortens mellanrumsborste. Då minsann, en bit lossnade, men lite satt kvar. Andra gången vi försiktigt förde borsten mellan tänderna så lossnade även resterande bit, men så också en bit av tanden.
Bara så där, hörnan på en av de bakre tänderna följde med.
Om tanden skadats tidigare och nu gav efter, eller om det var mer än kött, kanske också brosk, som fastnat och då skadat tanden, vem vet. Men skumt var det.

Jag ringde tandvården som kunde boka in på
"En väldigt kort tid",
"Bara så de kan ta en titt och se om något behöver göras senare"
fast i alla fall redan dagen därpå.

Idag var Polarn där. Hon hade minsann fått både tanden slipad och lagad, fast det var en mjölktand och kort akuttid. Dessutom hade hon varit jätteduktig, enligt henne själv och enligt henne själv hade tandläkaren också sagt det. Det är säkert sant. Hon berättade om hela besöket och visade upp den gula tandborsten hon fått, några gånger efter att jag och Pyret kommit hem. Fast sådär odramatiskt, självklart och glatt som hon alltid berättar om saker. Hon är ju en så himla cool unge.

Pyret, hon hängde med mig på jobbet idag eftersom jag inte hade några patienter inbokade. Hennes omdöme var att det var lite roligt och lite tråkigt. Så länge jag behövde knata hitan och ditan och vi träffade andra på jobbet, så var det kul. När jag behövde sitta och ringa, skriva och Googla så var det inte alls kul. Roligast tyckte hon var att varenda en som mötte henne på morgonen sa:
"Nämen, har vi finbesök idag?!"
Det undrade hon massor över. Liksom att hon funderade över varför avdelningarnas fina kökshjälp gav henne en stor kram. Jag var mest förundrad över att jag faktiskt fick arbete utfört och att hon inte började storkna förrän det var en timme kvar av dagen. Hon börjar bli stor nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen