Fortsätt till huvudinnehåll

Gapa stort och häng med.

I söndags åt Polarn kött med god aptit och en liten bit fastnade mellan två bakre tänder. Vi försökte tappert få bort den med tandtråd och tandpetare men lyckades inte. Istället för att fortsätta kämpa gav vi biten en chans att lossna av sig självt under följande dag. Det gjorde den inte.

Ett nytt försök att få bort biten initierades vid tandborstningen på måndagskvällen, då tog vi till den minsta sortens mellanrumsborste. Då minsann, en bit lossnade, men lite satt kvar. Andra gången vi försiktigt förde borsten mellan tänderna så lossnade även resterande bit, men så också en bit av tanden.
Bara så där, hörnan på en av de bakre tänderna följde med.
Om tanden skadats tidigare och nu gav efter, eller om det var mer än kött, kanske också brosk, som fastnat och då skadat tanden, vem vet. Men skumt var det.

Jag ringde tandvården som kunde boka in på
"En väldigt kort tid", 
"Bara så de kan ta en titt och se om något behöver göras senare"
fast i alla fall redan dagen därpå.

Idag var Polarn där. Hon hade minsann fått både tanden slipad och lagad, fast det var en mjölktand och kort akuttid. Dessutom hade hon varit jätteduktig, enligt henne själv och enligt henne själv hade tandläkaren också sagt det. Det är säkert sant. Hon berättade om hela besöket och visade upp den gula tandborsten hon fått, några gånger efter att jag och Pyret kommit hem. Fast sådär odramatiskt, självklart och glatt som hon alltid berättar om saker. Hon är ju en så himla cool unge.

Pyret, hon hängde med mig på jobbet idag eftersom jag inte hade några patienter inbokade. Hennes omdöme var att det var lite roligt och lite tråkigt. Så länge jag behövde knata hitan och ditan och vi träffade andra på jobbet, så var det kul. När jag behövde sitta och ringa, skriva och Googla så var det inte alls kul. Roligast tyckte hon var att varenda en som mötte henne på morgonen sa:
"Nämen, har vi finbesök idag?!"
Det undrade hon massor över. Liksom att hon funderade över varför avdelningarnas fina kökshjälp gav henne en stor kram. Jag var mest förundrad över att jag faktiskt fick arbete utfört och att hon inte började storkna förrän det var en timme kvar av dagen. Hon börjar bli stor nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...