Fortsätt till huvudinnehåll

Gapa stort och häng med.

I söndags åt Polarn kött med god aptit och en liten bit fastnade mellan två bakre tänder. Vi försökte tappert få bort den med tandtråd och tandpetare men lyckades inte. Istället för att fortsätta kämpa gav vi biten en chans att lossna av sig självt under följande dag. Det gjorde den inte.

Ett nytt försök att få bort biten initierades vid tandborstningen på måndagskvällen, då tog vi till den minsta sortens mellanrumsborste. Då minsann, en bit lossnade, men lite satt kvar. Andra gången vi försiktigt förde borsten mellan tänderna så lossnade även resterande bit, men så också en bit av tanden.
Bara så där, hörnan på en av de bakre tänderna följde med.
Om tanden skadats tidigare och nu gav efter, eller om det var mer än kött, kanske också brosk, som fastnat och då skadat tanden, vem vet. Men skumt var det.

Jag ringde tandvården som kunde boka in på
"En väldigt kort tid", 
"Bara så de kan ta en titt och se om något behöver göras senare"
fast i alla fall redan dagen därpå.

Idag var Polarn där. Hon hade minsann fått både tanden slipad och lagad, fast det var en mjölktand och kort akuttid. Dessutom hade hon varit jätteduktig, enligt henne själv och enligt henne själv hade tandläkaren också sagt det. Det är säkert sant. Hon berättade om hela besöket och visade upp den gula tandborsten hon fått, några gånger efter att jag och Pyret kommit hem. Fast sådär odramatiskt, självklart och glatt som hon alltid berättar om saker. Hon är ju en så himla cool unge.

Pyret, hon hängde med mig på jobbet idag eftersom jag inte hade några patienter inbokade. Hennes omdöme var att det var lite roligt och lite tråkigt. Så länge jag behövde knata hitan och ditan och vi träffade andra på jobbet, så var det kul. När jag behövde sitta och ringa, skriva och Googla så var det inte alls kul. Roligast tyckte hon var att varenda en som mötte henne på morgonen sa:
"Nämen, har vi finbesök idag?!"
Det undrade hon massor över. Liksom att hon funderade över varför avdelningarnas fina kökshjälp gav henne en stor kram. Jag var mest förundrad över att jag faktiskt fick arbete utfört och att hon inte började storkna förrän det var en timme kvar av dagen. Hon börjar bli stor nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.