Fortsätt till huvudinnehåll

Dystopisk framtid.

Jag är sist på bollen, som alltid, men har just börjat titta på "The Handmaid's Tail".
Ja, den är så bra som det sägs, ifall fler är lika sega som jag.

Samtidigt vetetusan om det är rätt tillfälle att titta på den. För några år sedan hade det verkligen varit en apokalyptisk beskrivning av framtiden som bara finns i fiktiva världar. Nu känns den värld de beskriver i serien inte alls särskilt omöjlig. Så här i valtider blir jag en aning deprimerad av att titta på den.

Men visst. Om allt fler ägnar sig åt att tycka illa om, och till och med hata, människor de känner såväl som okända, istället för att försöka förstå varför de gör som de gör, så är det en bister framtid vi möter. Kan man inte bli irriterad, sur, arg och besviken men samtidigt försöka förstå? Döm personens handlingar istället för personen, och allt det där.

Jag har några avsnitt kvar, och i takten jag ser på tv nu för tiden så kommer väl tillvaron likna den i serien när jag är klar. Jag är inte alls bitter. Jag måste bara sluta läsa om politiken och människors politiska åsikter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.