Ibland är jag en relativt osocial person.
Det märks i hur jag nu har börjat ledsna på "Nämen grattis!".
Nu syns det så pass tydligt att grannar och ytliga bekanta på arbetsplatsen vågar sig på att säga så och jag borde förstås skryta våldsamt med mitt tillstånd och fullkomligt frossa i att äntligen vara gravid.
Men det gör jag inte.
Istället gör jag som idag och går lite fortare till porten och smiter snabbt in i hissen så att den hinner åka innan grannen hinner fram. För att slippa.
Ibland överväger jag att svara: "Till vaddå?" när kommentaren kommer, bara för att jag är lite elak som person. Men jag är inte tillräckligt elak, för i slutändan vågar jag aldrig utsätta någon för den situationen.
Istället smiter jag undan och gömmer mig, som en liten fegis.
Det märks i hur jag nu har börjat ledsna på "Nämen grattis!".
Nu syns det så pass tydligt att grannar och ytliga bekanta på arbetsplatsen vågar sig på att säga så och jag borde förstås skryta våldsamt med mitt tillstånd och fullkomligt frossa i att äntligen vara gravid.
Men det gör jag inte.
Istället gör jag som idag och går lite fortare till porten och smiter snabbt in i hissen så att den hinner åka innan grannen hinner fram. För att slippa.
Ibland överväger jag att svara: "Till vaddå?" när kommentaren kommer, bara för att jag är lite elak som person. Men jag är inte tillräckligt elak, för i slutändan vågar jag aldrig utsätta någon för den situationen.
Istället smiter jag undan och gömmer mig, som en liten fegis.
Kommentarer