attvarabob

Jag tror jag sällan sett fram emot att vara ledig så mycket som nu. Hostan rev i mig hela natten, jag låg helt vaken mellan 1 och 3. Det är sån där tung hosta som gör att ögonen är rödsprängda på morgonen och huvudet känns som en tryckkokare. Men klockan 8 drog vi igång Skype och började redigera. Veckan innan jul låg vi 4000 ord över gränsen. Vi började den här veckan med 2000 ord för mycket. Idag har vi 3 ord tillgodo . Klockan 11.30 dunkade vi varandras ryggar, gav oss en high five och önskade varann ett Gott nytt år. Vi skickade en sista version till handledaren och vek ihop Mac:en. Nu har vi ledigt fram till på tisdag. Då ska vi leta stavfel, kolla källhänvisningarna i löpande text, leta efter syftningsfel, rätta till rubriker, allmänt frisera texten och möjligen åtgärda något handledaren fått syn på....

Jag har suttit still idag med. Från klockan 8 till klockan 20. Eller jag kokade kaffe och gick till toaletten en gång och gick runt i lägenheten i typ 20 minuter och åt min lunch. Men i övrigt var baken placerad på en stol. Ingen fara dock, jag får mitt träningspass ändå för hostan håller mig i trim. Såväl på natten som dagen hostar jag nämligen så att jag får träningsvärk i magen. Imorgon skriver vi lite till, sen tar vi helg innan vårt en och en halv dags långa upplopp till inlämning.

Eller nä, vi jobbade på mellan 8 och 17 idag. Tack vare modern teknik kunde min mördarhosta få vara hemma och riva loss lite av mina lungor medan vi ännu en gång tog oss igenom vår uppsats. Vi tog 10 minuter kaffepaus och 30 minuter lunch. Däremellan klistrade vi in stycken i ett Google docs, och formulerade om meningar via Skype. Jag ser med spänning fram emot att inte sitta still så jäkla mycket som vi gjort den här perioden. Ännu mer ser jag fram emot att inte sitta still så mycket som jag gjort den senaste veckan. Träsmaken är total, musklerna börjar förtvina, ryggen är som en ostbåge, axlarna börjar mötas på mitten i tangentbordsbredd och eftersom jag sover inklämd mellan två krambjörnar börjar ryggskottskänningarna dyka upp.  Men vår handledare är positiv, så vi är positiva. Vi är på upploppet nu. Artontu...

Det var planerat att vi skulle sitta och skriva idag. Så blev det inte. Jag lyckades istället ta mig till bilen. Åka i bilen. Gå ur bilen och till ett bord i en galleria. Äta knappt ingenting. Följa med en arvsmassa till toaletten. Gå tillbaka till bilen. Sen behövde jag lägga mig på soffan och vila. Behöver jag nämna att arvsmassorna klättrar lite på väggarna? Att det var nästan hela anledningen till att jag följde med? En annan anledning är att jag inte vill sitta och ligga still för mycket så jag åker på lunginflammation. Det räcker bra så här med hosta-tills-det-känns-som-att-all-luft-är-slut. Någon gång när jag blir vuxen, ska jag ha en, eller kanske flera, såna där sjukdagar som man hade förr i tiden. En där man kan ligga hela dagen under ett täcke och äta glass, kolla på film och sova om varta...

Jösses. Jag försökte sitta still, ta det lugnt, låta mig serveras och vara sjuk. Fast det är klart, lite spring mellan plock, förberedelser, bakning och hjälp med julklappar blev det. Hostan nådde nya nivåer och jag fick betala under natten. Jag bäddade ner mig under duntäcke och tjock filt, med långärmad pyjamas och ullstrumpor för att råda bot på frossan. Halsen kändes som bearbetad av sandpapper, hostan kändes som att den skulle ta kål på mig; antingen att jag skulle kvävas, lungorna spricka eller att jag skulle få en hjärnblödning. Självklart vaknade jag sen mitt i natten och höll på att rinna bort av svett och jag hade så ont i kroppen att jag ynkligt låg och bölade. Då var febern uppe i 39 grader. Fast arvsmassorn hade det bra. De fick en rejäl påfyllning av pysselsaker, de fick bli regnbågs-enhörningar, de fick pyjamasar de önskat sig, de fick varsitt spel, Polarn fick en vävstol hon skickligt manövrerade och Pyret fick en Barbiehäst med Barbie som knatade runt hela hemmet. D...

Julmaten är inhandlad, granen är klädd, klapparna är inslagna så snart jag tar mig ur soffan. Sedan i morse har jag dragits med värk i bröstkorgen, ont i kroppen och en mysig trötthet. Nu har jag laddat med Alvedon för att orka ordna julklappar och tomtespår, men först; från soffan, under täcket, önskar jag en God Jul.

Den här natten mådde arvsmassorna rätt bra. I alla fall de timmar som de sov på mig, det vill säga större delen av natten. Medan jag låg och feberfrossade eller svettades. När jag ändå låg där vaken kunde jag konstatera att en större säng inte skulle lösa mitt sömnproblem, eftersom oavsett utrymme i sängen så sover arvsmassorna inom ramen för den kudde jag ligger på. Det är som något fysik-projekt jag inte lyckas lösa. Jag flyttar arvsmassa nummer ett till kudden bredvid, arvsmassa nummer ett flyttar tillbaka. Jag flyttar arvsmassa nummer två till kudden bredvid, arvsmassa nummer två flyttar tillbaka. Det närmaste en förklaring jag kan komma är att det handlar om någon slags magnetisk dragning, alternativt att jag är en slags Bermudatriangel. Med ungefär någon timmes ordentlig sömn i kroppen lämnade jag mina magneter hos mina päron för att åka iväg och skriva vår diskussion innan vi tog jullov. Jag höll på att tuppa av på pendeltåget och av promenaden till plugget. Jag kan inte med s...