Fortsätt till huvudinnehåll

Motarbeta kyla

Jag mötte en kvinna imorse när jag och Polarn var på väg till fritids och jobb. Mötet väckte en gammal fråga som jag brukar grunna på sådär under årets kallare dagar; 
Varför bär man halsduk utanpå sin jacka? Ungefär så här:
Kvinnan jag mötte hade en lite modernare touch på detta, med en kappa och en lite bredare, grovstickad randig halsduk fluffigt knuten utanpå kragen. Det lämnade ett elegant men också fruset intryck, för halsen var bar. 

Jag utgår ifrån att halsduken i dessa fall är en ren accessoar utan att fylla någon funktion, och det är väl inte så märkligt egentligen, accessoarer bär vi ju massor av. Men det jag undrar mest är ju om dessa människor inte fryser om hals och nacke? Går de runt med ständig nackspärr? Om inte, så skulle jag gärna veta mer om hur man gör. För jag blir stel om jag är utan halsduk när det är kallt, men för varm om den är för tjock, och får någon slags klaustrofobi om den är för stor och fluffig. 

Så jag skulle gärna hitta ett sätt att slippa frysa om halsen utan halsduk, men då skulle jag nog hellre skippa den helt än att drapera den runt jackan som en dekoration. Funktion över form liksom. 

Snart är det vår och jag kan börja fundera över varför man bär sin handväska i armvecket, jag kommer aldrig förstå. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.