Fortsätt till huvudinnehåll

Under ytan

Jag pratade med Kollegan om oron över hur man ska hålla sina döttrar till ett vettigt skönhetsideal. Hennes 17 åring har jämnåriga vänner som börjat med fillers, vad ska man säga om det? 
Hur ska man vara en tillräckligt stark röst i det enorma mediabrus tjejer och kvinnor matas med?

Läkaren och jag pratade om vår uppväxt med VeckoRevyn och supermodeller.
Overkligt undersköna varelser, absolut.
Mängder av ouppnåeliga ideal. Så vad är skillnaden?
Att vi inte matades med obscena mängder bilder på detta dagligen? Att det inte var samma mängd retuschering, filters och fillers? Att det i jämförelse med dagens skönhetsideal ser hälsosamt ut?
Det våra döttrar matas med är ju inte ens på riktigt. De ser bilder omgjorda till oigenkännlighet, vilket illustreras så bra i Doves kampanj Reverse selfie:
Eller så ser de människor som betalat enorma summor på skönhetskliniker med hälsan och livet som insats.

Hudläkare varnar för att 12 åringar använder hudprodukter som förstör huden, Kollegans 17 åring använder antirynkkräm, Polarn blir bjuden på 9 års kalas med Spa-tema och en bekant lägger upp skolfoton på sina barn men har ändrat dem med filter innan de läggs ut. Det är långt ifrån min uppväxt med kajal först på högstadiet, Clerasil som hudvård i tonåren och VeckoRevyn en gång i veckan. 

Läkaren och jag kom på oss att tycka att det snyggaste skönhetsidealet just nu är det här:
Jodie Foster, som lämnat oss andlösa efter True Detective och Nyad. Kanske för att människan har ett ansikte som kan spela upp ett oändligt register av känslor. 
Kanske är den ständiga matningen av slätstruket och stelt orskaken till att man blir så tagen av att se riktiga uttryck och känslor, vilket skulle vara så himla tragiskt. Man får väl hoppas att backlashen efter det filtrerade kommer vara det naturliga, att vi kommer sakna det verkliga och längta till det operfekta. Men jag hoppas backlashen kommer snart och hjälper mig överrösta bruset.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...