Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens fundering

Idag pratade personer om hur vissa områden behöver vistationszoner.
Det skulle ju tydligen inte alls bero på någon slags diskriminering eller så, man liksom bara vet vilka som är rätt att visitera i dessa utvalda områden, om man jobbar med kriminalitet. För att veta är ju en beprövad vetenskaplig metod, används lika mycket inom andra områden än rättsväsendet som vård, omsorg, och skolan. 
Hur vet du att just jag behöver opereras? Jag ser det på ditt yttre.
Hur vet du hur mycket jag lärt mig? Jag ser det på din klädstil.
Hur vet du att jag fifflat med skatten? Det syns på dig.
Utvecklingen vore ju skrattretande, förutom att den inte är det, utan bara otäck.  

Jag undrar också, de personer som pratar om sådana här förslag, de brukar kanske också prata en del om kultur och sånt, eller? Hur viktigt det är att bevara, om det är rätt kultur vill säga, och hur människor ska anpassa sig dit man kommer och så vidare. 
Som här:
Undrar hur bra anpassningen till det lokala går där, eller i andra liknande områden i världen? Politikerna rasar säkert, kräver nedläggning av svenska skolor och svenska kvarter där man firar midsommar och lucia. Fast till skillnad från politiker får jag säga att nu gissar jag bara, jag vet ju inte. 
Nu ska jag kanske skaffa mig en keps.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.