Fortsätt till huvudinnehåll

Modern Tamagotchi

Det är inte svårt att ha mer koll på tekniska saker än vad jag har, det är tvärtom väldigt lätt. Så när Ellegulle visade mig att man kunde använda sin Garminklocka nästan som en slags aktivitets-tamagotchi, fast jag haft min klocka i flera år, är det inte alls konstigt att jag inte visste det. 
Men nu vet jag det. Och oj vad det är kul att mata den lilla klockan med steg.
Jag började registrera utmaningar i slutet på januari, och vips kom en massa medaljer. Nu är det februari och medaljerna fortsätter trilla in.
Nam nam nam vad min aktivigotchi äter och roas. Med det sagt så är det ju inte svåra mål för mig att uppnå som travar runt hela dagarna, samtidigt så är det väl bra att börja med enkla mål. Det är i alla fall vad jag själv brukar rekommendera; att man ska ha enkla mål i början för att göra sig erfarenheten av att lyckas, då blir det lättare att tro på sig själv när utmaningen växer. Jag vet, sådana floskler. Jag är ju mycket mer den här typen egentligen:
Älskar dissapointingaffirmations.

Trots lågt ställda mål och enkla poäng tror jag att jag får kika runt på lite mål för styrketräning och löping här näst, för lite utmaningar behöver man ju också. Och aktivigotchi behöver variation.
(Jag fortsätter kalla det aktivigotchi tills det sätter sig, det kan bli en hit.)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.