Förutom allt det där som måste göras, så vill och behöver man ju tid för det man vill göra. Den dagliga stessen och pressen över att väcka arvsmassor, få med Ipads, snacks och baddräkt som ska till skolan, komma ihåg läxor, svara på meddelanden från arvsmassorna och skolan, laga middag, plocka undan, tvätta, städa, ge katterna mat, ordna kattlådan, göra iordning för arvsmassornas träning och min egen och däremellan jobba, vara en bra vän, ta hand om familjen, det blir lite tajt med tid ibland. Så mycket man behöver göra, så mycket man vill göra.
Så klart att det kan kännas slitsamt ibland, kanske särskilt nu när kroppen liksom inte samarbetar utan bråkar med en storskalig ombyggnation. Läkaren, som också är i förklimakteriet, gjorde som så många andra och däckade i den rejäla förkylning/influensa/pest som går just nu. Första dagen var hon dock osäker på om det var vallningar och allmänt hormonstök, eller att hon började få feber, för "nu för tiden känns det ju alltid som att man precis är på väg att bli sjuk". Jag tycker det var en bra beskrivning på hur kroppen känns.
Så jag drog ner på städandet och fixandet idag, även om jag behövde ta hand om lite saker för det är ju liksom ingen annan som tvättar, städar och lagar mat, katterna är så dåliga på det sättet. Istället tog jag en promenad med mammakompisen:
Ganska bra antal steg på en ledig dag.
Åt godis;
Ny smak på Tony's, i alla fall för mig.
Virkade
Pyrets kanin ska väl också bli klar.
Läste;
Sen avrundade jag dagen med att tippa alla rätt på Mello;
Hur man tippar behöver inte nödvändigtvis representera hur man röstar, men ibland blir det ganska likt.
En dag av minskat ansvar, där mellanmålet blir kaffe och kexchoklad, är ju inte tillräckligt egentligen, men det får duga.
Kommentarer