Medan sociala medier svämmar över av bilder på semlor vill jag meddela att jag har inte ätit en enda idag. På jobbet bröts traditionen att få en, men vi har ju fått behålla våra fruktkorgar. Visserligen börjas det visst istället pipas om den där mjölken till kaffet är nödvändig, för att inte tala om kaffet i sig. Ska man verkligen behöva betala för att ha personal som driver verksamheter, behöva fjäska och skämma bort dem med kaffe och grejer? Förstår att det känns orimligt. Eftersom Regionen är känd för att betala lägre löner än privata aktörer ska vi väl redan vara inställda på att vi arbetar för vår vilja att hjälpa till, helt alturistiskt liksom, vem behöver koffein då? Eller en jäkla bulle med grädde?
Jag är ju inte ett superfan av semlor, inte vanliga sådana. Jag gillar winersemlor och det åt jag två i helgen, så jag överlever helt klart att vara utan en vanlig tråk-semla på en tisdag. Ska det vara tråk-semla ska den vara med varm mjölk till och man ska nagga kanterna så mjölken sipprar in i bullen så som min mamma och mormor lärt mig. Varm mjölk skulle man ju aldrig få till semlan på jobbet, särskilt inte nu när de funderar på om vi ska ha mjölk över huvud taget, så då kan de skippa bullen totalt tycker jag. Om det nu var själva sortens fika som betydde något, men det är det ju inte, det är symbolen.
Att vara i en tuff branch med snäva marginaler och väldigt få guldkanter, gör att de få guldkanter som målas upp blir så mycket viktigare. Det skriks och protesteras allt mer sällan om löneökningar, för vi matas med information om hur Regionen inte får medel för att möta de ökade lönekostnaderna. Men så bråkas det om lunch på planeringsdagar en dag om året. Eller om ett par frukter i veckan. Eller om kaffe med mjölk. Eller en semla eller kanelbulle.
Ja, finns inga pengar så kan man inte köpa semlor, så är det så klart. Men frågan är vad kostnaden blir för att ha personal som saknar driv och energi? Kan det kosta mindre än en semla?
Kommentarer