Fortsätt till huvudinnehåll

Tiden går

Pyret blev 11 år idag. Det är så litet, och så stort på samma gång. En fot in i puberteten och en kvar barnets värld. På önskelistan stod nästan ingenting alls för nu har "Jag vet inte" tiden börjat. 
Hur vill du fira?
Jag vet inte.
Vad vill du äta?
Jag vet inte.
Vad vill du ha för fika?
Jag vet inte.

Jag höll mig till att hon allt mer fokuserar på sitt rum i sann pubertal anda, och pratar mycket om vilken typ av inredning hon tycker om. Så en sänggavel i sammet, en pläd i fuskpäls och ett gäng kuddar i sammet och fuskpäls, fick det bli.
Det pratas mycket om "lyxigt", jag tror att det här kvalade in. Nu kommer det starta en flodvåg av önskemål om andra saker hon vill ha till sitt rum, men då kommer väl önskelistan bli lite fylligare nästa år. 

Jag ägnade en stund åt tanken på att jag har varit förälder i 11 år. Vilken resa det har varit. Och nu kan jag inte ens längre minnas riktigt hur det var utan barn. Hur gjorde man med dagarna då? Nu drar de ju fram så fort att jag tror att snart kommer behöva en minnesutredning. Jag lever i ett konstant tillstånd av förvirring, glömmer allt och försöker skaffa mig någon slags kontroll över tillvaron. Det går sådär. Men tiden fortsätter ticka på, som Kapten Kroks eländiga tickande klocka. 11 år på bara en liten stund. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer